Irashaimasse!

Efter en lång vecka fylld av skrivna specar, reviewade specar, omskrivna specar, åter-reviewade specar, specar, specar, specar och så lite krockade tidplaner och omförhandling av leverans-detaljer så känns det bra att varva ner med något trevligt att unna sig.

Det öppnade en ny Izakaya ett par kvarter bort för si så där två veckor sedan. Jag har velat gå dit sedan jag såg att de skulle öppna, men det har inte riktigt passat med jobb och alla resor på helgerna. Men igår tyckte jag att eftersom jag inte skulle iväg någonstans så kunde det ju vara läge att försöka få ett bord där. Fredag kväll. Hm. Vi får väl se...

Men jodå. Det fanns ledigt bord när vi trillade dit vid åtta-tiden. Oh boy am I glad I went there!

Vilken mat! Jag vet inte vad de gjort för att få till en torsk som smälte på tungan, men den gjorde verkligen det - det var nästan som att äta smör (fast inte lika flottigt då). :-)
Resten av smårätterna, för ja de var rätt små även med Izakaya-mått mätt, var riktigt bra även de. Lite mer krydda än vad jag är van vid vad gäller japansk mat, men på ett bra sätt.

Skoj att vi råkade komma i samspråk med huvudkyparen. Så det blev en gratis-sake medan vi väntade på de första rätterna och våra vin- och öl-glas fyllde magiskt på sig utan att öka på notan. Jag var tvungen att artigt säga ifrån när han smög upp och skulle fylla på mitt glas en tredje gång. Plötsliga möten och oväntade upplevelser är det som gör livet lite extra värt att levas.

Efter att ha ätit så gott hade vi dock lite söt-sug, efterrätter är inte japanska-restaurangers starkaste sida så vi tackade för oss, blev följda till dörren och iväg-vinkade av kyparen och traskade sedan iväg till ett annat ställe runt hörnet från där vi först var. Det är fantastiskt vad mycket bra restauranger, barer och lounger det finns inom ett stenkast här på Capitol Hill.

Till efterrätten blev det ytterligare en ny upplevelse.
En Old Fashioned gjort på rom...

Jag är inte helt övertygad om att det är något jag kommer att beställa igen om jag har möjlighet, men den gick ner i alla fall.

Kvällen blev sen, men det var ett välbehövligt avslut på veckan. Nu är det helg, det regnar och blåser, så jag har väl ingen ursäkt längre utan det är bara att kavla upp skjortärmarna och ta tag i det där med städning då...

Morgonsällskap

Mmm.

Det är härligt när man får nya bekantskaper.

Som vet hur man får en svensk att vakna ordentligt.
Som vet hur viktigt det är med ritualer.

Som vet hur man inte bara får morgonen att bli perfekt, utan även kan se till att hike:n blir en njutning.

Som verkligen vet sin plats i köket...

Här är mitt nya morgonsällskap.

Ja, en kaffekvarn - vad trodde ni egentligen va!?!

Biff à la Vegas

Igår lyckades jag äntligen med att få ett bord på STK i Vegas. Woho!

Det har jag försökt med i över ett år nu men aldrig lyckats. Man kan säkert traska in på måfå och få sitta vid bardisken, men det vill jag inte göra om jag skall betala så mycket för min middag...

Det var mycket gott. Och deras tryffel-parmesan-pommes var verkligen "to die for".

Mätta blev vi och belåtna likaså.

Efter att ha ätit så gott och mycket blev det till att promenera för att låta maten sjunka. Ned till New York New York och upp igen. Ja, vi stannade lite här och där och tog ett par vändor in på några olika casinon när vi ändå var ute och spatserade.

Jag gick mindre back på spelandet än vad notan för köttet gick på. ;-)
Fast det är klart, jag är ju ingen storspelare heller...

Idag är det dags att flyga tillbaka till ett kallt och mulet Seattle. Säkert att jag inte kan stanna här nere i solen? Bara ett par veckor till? Plz!?

Teater

När man är i Vegas skall man ju passa på att se "shower".
Well. Jag är inte så mycket för det där med bensprattel och springa i trapport till musik så jag brukar försöka hitta andra skoj saker att se.

I går fick jag därför för mig att gå och se "Evil Dead the Musical 4D".

Heh. För den som har lite skräckfilmshistorik i minnet så är alltså Evil Dead en kultklassiker inom skräckfilmsgenren. Eller skall man kanske kalla det för "humor-skräck"? Filmerna är fyllda av dåliga skämt och one-liners.

Så jag tänkte som så att det antingen kan bli fantastiskt roligt som musikal eller så blir det så dåligt att man reser sig och går efter de första minuterna.

Men först fick man köa... För att hämta ut sin förköpta biljett. En timme i kö! Argh! Biljettluckan var totalt oorganiserad. Men men, inte hela världen, var ju inte så att jag hade direkt vettigare saker för mig... Tog mig efter att ha hämtat upp biljetten till en restaurang i samma bygge - KOI. Japansk stil på mat.

KOI var... Ptja. Jag förstår hur de tänkte när de kom upp med sitt "koncept". Men tyvärr, det är inte skoj att äta mat till dunkande klubbmusik från loungen...

Maten i sig var helt ok. Kanske inte riktigt så bra som prislappen ville göra gällande, men helt ok.
De hade dock något jag inte testat förut - mousserande sake. Det var udda... Särskilt eftersom just den här varianten hade blåbärssmak också. Som sagt, lite udda.

Så. Hur var teatern då?

Jo. Det fanns en "splatter zone" i lokalen. Om man hade biljett där så fick man en t-shirt att ha på sig. Gissa varför... Ja, det var MYCKET blod-sprutande.
Jag hade funderat på att köpa biljett för det området men ändrade mig och tänkte att det nog kunde bli lite för mycket till och med för mig. Well. Jag hade rätt. Den där t-shirten kan inte ha gjort mycket skillnad om man säger så. De som satt längst fram var genomblöta av fejk-blod redan efter första akten...

Men jo - det var fantastiskt skoj. :-)
Har man sett filmerna mer än en gång så fanns det MASSOR med små guldkorn och många klassiska one-liners var med. Jag skrattade mycket. Bra underhållning.

Räkmackemannen

Så... Utcheckning skedde redan vid 11 på The Palms, så det var ju bara att ta sitt pick och pack och åka över till Hilton och lämna väskan där tänkte jag. Men se, de tyckte "låt oss se om vi har några rum lediga redan".

Och. Well. Det hade de ju. Fast inte av den typ jag hade bokat.
Så... Here we go again! :-D

Japp, uppgraderad till en svit igen...
Den här har "bara" en säng iofs, men det räcker ju åt mig jag går inte i sömnen vad jag vet. ;-)

Här finns dock riktigt kök, om man nu skulle få för sig att tycka att det behövs lagas mat. Men en sak är det bra till i alla fall - man kan sitta i en riktig stol och arbeta vid ett riktigt bord istället för att ha datorn i knät. Tack Hilton!

Och ja, det är jacuzzi även på det här rummet. Men ingen utsikt över Las Vegas i från den...

Som ett lyckligt barn på julafton

Oj oj oj. Det här var ju värt att åka till Vegas för! Konserten var fantastisk! Även med förkylning...

Men vi tar väl dagen i tur och ordning.
Först så satt jag i ett flygplan och väntade på att få flyga iväg från ett väldigt regnigt Seattle. Vi blev försenade med ungefär en timme. Oh the joy. Så jag hann läsa ut boken jag hade i handbagaget redan innan vi lämnat marken. Doh...

Men men, inget ont som inte har något gott med sig eller hur det nu heter - sätesgrannen var trevlig så tiden försvann hyfsat snabbt.

Väl i Vegas klev jag dock ut i strålande sol och värme. HÄRLIGT!
Dock var jag ju försenad så jag kände mig lite småstressad att komma till hotellet och checka in och byta om och allt det där... Och oj vad The Palms överraskade mig!

Här är lite bilder från mitt hotell"rum", så ser ni varför jag blev förvånad:

Jo alltså... Det var liksom en liten "lounge area" direkt innanför dörren.
"Det här är inget vanligt hotellrum" tänkte jag för mig själv och när jag tittade förbi den lilla "rumsdelaren" så ser jag ju att detta är en svit, inte ett rum. Skillnad på olika.

Som om det inte räckte med att det fanns soffa och fåtölj i "lounge"-delen så fanns det även en fåtölj vid sängarna.

 Man kan ju aldrig har för många platser att sitta på. Visst?

Badrummet var även det lite...ehm...stort för en person skulle jag väl säga.
Dubbla handfat.

Och ja, naturligtvis en massa svart marmor...
Badkaret var inte heller det ett "vanligt" badkar, nej det var naturligtvis en jacuzzi... Men ja, det fanns en duschkabin bakom kröken där också...

Det syns kanske att det hänger "gardiner" i badrummet. Det är för att det är STORA fönster längs hela väggen... Man kunde justera hur långt ner man ville ha gardinerna, så om man ville kunde man tex sitta i jacuzzin och ha den här utsikten på natten:

Jag säger inte att jag gjorde det, men jag säger att det är så där utsikten från jacuzzin var...

Så. Anyways. Det var räkmackan att ha blivit uppgraderad på hotellet det. Lite plåster på såren för att jag är förkyld och planet var försenat och...

Så blev klockan tillräckligt lagom för att traska ner till konserten. Och som sagt - vilken konsert det var!
Stället var pyyyyttelitet. Eller, ptja, i alla fall om man är van att se band på stora arenor och festivaler. Mobilkameran är fortfarande inte utbytt så här är ett par halvkassa bilder från kvällen.

En otroligt suddig bild upp på sittläktaren. Den ger iaf en känsla av hur litet stället var.

Först ut var Motörhead:

Motörhead är ju inte kända för att fara runt på scenen direkt, så jag stod lite snett "fel" för om man ser till var Lemmy parkerade sig hela konserten. :-)

Det här var otroligt nog första gången jag ser Motörhead live. Wow. Rock'n'roll helt enkelt! Och Lemmy är så artig att man kan tro att han är på te-bjudning hos drottningen och inte på en rock-konsert. :-) Underbart!

Sedan blev det åka av! Scenen städades av och nya prylar kom in, och så traskade så Megadeth in och körde hårt från start till slut.
Ja, jag hade parkerat mig nästan längst fram. Inte så jag hängde över räcket, men så det inte var så mycket mer än två meter mellan mig och scenen. Livemusik blir annorlunda när man är "nära" helt enkelt. Kanske den bästa Megadeth-spelningen jag varit på hittills. Daves röst höll, ingen text missades, det var energi och ös hela vägen - det märks att han är nykter och lever ett "bra" liv numera...

 Japp. That close...

Precis som Maiden har sin Eddie så har Megadeth sin Rattlehead...

Och det här var bara så fantastiskt roligt!

Alla förstärkare var dolda bakom video-skrämarna, så... Well... Man kan ju inte ha en metal-konsert utan att visa hur många feta Marshall-förstärkare man har så - rendera dem på skärmarna istället. :-D

Som om det inte var nog med att det var en FANTASTISK konsert så lyckades jag dessutom bli ägare till det här:

Japp. Kvällens set-list och inte mindre än två plektrum.
Visserligen inte Mr Mustaines plektrum utan David Ellefson, basisten i bandet, men det är ju skoj det med. :-) Det ena är helt klart använt, det andra kom nog från direkt stativet utan att passera basen så att säga. Disco, disco.

Sedan blev det sent och jag kom väl i säng framåt småtimmarna med luddig skalle men leende på läpparna. Nice.

Idag är det jobb, jobb, jobb sedan blir det byte av boplats för resten av helgen. Tar mig över till ett Hilton på The Strip för fredag-söndag. Närmre till ordentligt med restaurang-utbud osv där.

Just ja - det är väl påsk nu också så... Glad påsk på er!

Lite blandat

Missat att blogga om ett par saker, så jag gör lite av en skåp-städning nu när jag ändå sitter och har ett huvud fullt av förkylningsludd...

Först ut - flyg.
Jag var ju nere i San Diego förra helgen, hade glömt hur flight-rutten såg ut för biljetterna jag bokat. Vill man åka billigt får man ibland vara beredd på att ta mellanlandningar, så blev det den här gången. Och, well, mellanlandningen var liksom näst-gårds. San Diego - Portland - Seattle.

Portland ligger på tre timmars bilresa från Seattle. Dvs det är som att flyga mellan Stockholm och Jönköping - hur ofta gör man det i Sverige?
Kändes lite fånigt, men jag fick åka propeller flyg igen - det har jag inte gjort sedan jag och syrran var i Kambodja för en bunt år sedan.

Och Portlands flygplats är ju inte direkt stor heller nej. Lite som Bromma - man får gå ut till planet och traska upp för stege in i planet...
Amerikanerna kallar den här typen av flyg för "puddle jumper" - pöl-hoppare. Och ja, det var ju lite som att hoppa över en pöl. Upp, springa ut med dricka, ner. Skillnaden mot andra flygsträckor var att här var ölen och vinet gratis, och ölen var naturligtvis en lokal mikrobrygg-öl... Goddamn hipsters! ;-)

Annat som hunnits med men som glömts bort i förkylningsdimman var saker i tisdags. Min morgon började med ett besök här:

Det är här Microsoft tar emot stora kunder och har dagar fyllda av roadmap-diskussioner och visar framtidsvision etc. Varför jag var här får jag inte säga, men jag får säga att jag var här. Visst är det underbart att jobba för storföretag med sekretessavtal ibland... :-)

Nu är det ju snart påsk, eller ptja, påsken pågår ju just nu men det är först till helgen som "det är påsk" om ni förstår hur jag menar... Påsk är ägg även här borta - vad är det här med ägg på påsk egentligen? Och det riktigt förvirrande här borta är att äggen delas ut av...en hare! Sedan när lägger harar ägg? Skumt.
Anyways, man målar vanliga ägg här också, precis som vi gjorde som små. Men här har man tagit det ett steg längre, naturligtvis.

Man kan köpa färdigmålade ägg!

Bara att ta hem och koka. Färgen håller sig kvar.

Inga ägg i påsk för min del dock, varken sådana med godis i eller sådana man kokar. Eller, kanske sådana man kokar men inte påskpyntade i alla fall.
Om ett par timmar lyfter flyget till Vegas. Det är dags för metal-konsert och sedan tänkte jag passa på att få lite sol och värme ett par dagar - men nej, jag är inte helt ledig, det blir jobb även på fredag, kanske från poolkanten?

Hur det blir att flyga med huvudet fullt av snor får vi se... Kanske dags att springa förbi butiken och plocka upp lite nässpray?