Som ett lyckligt barn på julafton

Oj oj oj. Det här var ju värt att åka till Vegas för! Konserten var fantastisk! Även med förkylning...

Men vi tar väl dagen i tur och ordning.
Först så satt jag i ett flygplan och väntade på att få flyga iväg från ett väldigt regnigt Seattle. Vi blev försenade med ungefär en timme. Oh the joy. Så jag hann läsa ut boken jag hade i handbagaget redan innan vi lämnat marken. Doh...

Men men, inget ont som inte har något gott med sig eller hur det nu heter - sätesgrannen var trevlig så tiden försvann hyfsat snabbt.

Väl i Vegas klev jag dock ut i strålande sol och värme. HÄRLIGT!
Dock var jag ju försenad så jag kände mig lite småstressad att komma till hotellet och checka in och byta om och allt det där... Och oj vad The Palms överraskade mig!

Här är lite bilder från mitt hotell"rum", så ser ni varför jag blev förvånad:

Jo alltså... Det var liksom en liten "lounge area" direkt innanför dörren.
"Det här är inget vanligt hotellrum" tänkte jag för mig själv och när jag tittade förbi den lilla "rumsdelaren" så ser jag ju att detta är en svit, inte ett rum. Skillnad på olika.

Som om det inte räckte med att det fanns soffa och fåtölj i "lounge"-delen så fanns det även en fåtölj vid sängarna.

 Man kan ju aldrig har för många platser att sitta på. Visst?

Badrummet var även det lite...ehm...stort för en person skulle jag väl säga.
Dubbla handfat.

Och ja, naturligtvis en massa svart marmor...
Badkaret var inte heller det ett "vanligt" badkar, nej det var naturligtvis en jacuzzi... Men ja, det fanns en duschkabin bakom kröken där också...

Det syns kanske att det hänger "gardiner" i badrummet. Det är för att det är STORA fönster längs hela väggen... Man kunde justera hur långt ner man ville ha gardinerna, så om man ville kunde man tex sitta i jacuzzin och ha den här utsikten på natten:

Jag säger inte att jag gjorde det, men jag säger att det är så där utsikten från jacuzzin var...

Så. Anyways. Det var räkmackan att ha blivit uppgraderad på hotellet det. Lite plåster på såren för att jag är förkyld och planet var försenat och...

Så blev klockan tillräckligt lagom för att traska ner till konserten. Och som sagt - vilken konsert det var!
Stället var pyyyyttelitet. Eller, ptja, i alla fall om man är van att se band på stora arenor och festivaler. Mobilkameran är fortfarande inte utbytt så här är ett par halvkassa bilder från kvällen.

En otroligt suddig bild upp på sittläktaren. Den ger iaf en känsla av hur litet stället var.

Först ut var Motörhead:

Motörhead är ju inte kända för att fara runt på scenen direkt, så jag stod lite snett "fel" för om man ser till var Lemmy parkerade sig hela konserten. :-)

Det här var otroligt nog första gången jag ser Motörhead live. Wow. Rock'n'roll helt enkelt! Och Lemmy är så artig att man kan tro att han är på te-bjudning hos drottningen och inte på en rock-konsert. :-) Underbart!

Sedan blev det åka av! Scenen städades av och nya prylar kom in, och så traskade så Megadeth in och körde hårt från start till slut.
Ja, jag hade parkerat mig nästan längst fram. Inte så jag hängde över räcket, men så det inte var så mycket mer än två meter mellan mig och scenen. Livemusik blir annorlunda när man är "nära" helt enkelt. Kanske den bästa Megadeth-spelningen jag varit på hittills. Daves röst höll, ingen text missades, det var energi och ös hela vägen - det märks att han är nykter och lever ett "bra" liv numera...

 Japp. That close...

Precis som Maiden har sin Eddie så har Megadeth sin Rattlehead...

Och det här var bara så fantastiskt roligt!

Alla förstärkare var dolda bakom video-skrämarna, så... Well... Man kan ju inte ha en metal-konsert utan att visa hur många feta Marshall-förstärkare man har så - rendera dem på skärmarna istället. :-D

Som om det inte var nog med att det var en FANTASTISK konsert så lyckades jag dessutom bli ägare till det här:

Japp. Kvällens set-list och inte mindre än två plektrum.
Visserligen inte Mr Mustaines plektrum utan David Ellefson, basisten i bandet, men det är ju skoj det med. :-) Det ena är helt klart använt, det andra kom nog från direkt stativet utan att passera basen så att säga. Disco, disco.

Sedan blev det sent och jag kom väl i säng framåt småtimmarna med luddig skalle men leende på läpparna. Nice.

Idag är det jobb, jobb, jobb sedan blir det byte av boplats för resten av helgen. Tar mig över till ett Hilton på The Strip för fredag-söndag. Närmre till ordentligt med restaurang-utbud osv där.

Just ja - det är väl påsk nu också så... Glad påsk på er!