Det öppnade en ny Izakaya ett par kvarter bort för si så där två veckor sedan. Jag har velat gå dit sedan jag såg att de skulle öppna, men det har inte riktigt passat med jobb och alla resor på helgerna. Men igår tyckte jag att eftersom jag inte skulle iväg någonstans så kunde det ju vara läge att försöka få ett bord där. Fredag kväll. Hm. Vi får väl se...
Men jodå. Det fanns ledigt bord när vi trillade dit vid åtta-tiden. Oh boy am I glad I went there!
Vilken mat! Jag vet inte vad de gjort för att få till en torsk som smälte på tungan, men den gjorde verkligen det - det var nästan som att äta smör (fast inte lika flottigt då). :-)
Resten av smårätterna, för ja de var rätt små även med Izakaya-mått mätt, var riktigt bra även de. Lite mer krydda än vad jag är van vid vad gäller japansk mat, men på ett bra sätt.
Skoj att vi råkade komma i samspråk med huvudkyparen. Så det blev en gratis-sake medan vi väntade på de första rätterna och våra vin- och öl-glas fyllde magiskt på sig utan att öka på notan. Jag var tvungen att artigt säga ifrån när han smög upp och skulle fylla på mitt glas en tredje gång. Plötsliga möten och oväntade upplevelser är det som gör livet lite extra värt att levas.
Efter att ha ätit så gott hade vi dock lite söt-sug, efterrätter är inte japanska-restaurangers starkaste sida så vi tackade för oss, blev följda till dörren och iväg-vinkade av kyparen och traskade sedan iväg till ett annat ställe runt hörnet från där vi först var. Det är fantastiskt vad mycket bra restauranger, barer och lounger det finns inom ett stenkast här på Capitol Hill.
Till efterrätten blev det ytterligare en ny upplevelse.
En Old Fashioned gjort på rom...
Kvällen blev sen, men det var ett välbehövligt avslut på veckan. Nu är det helg, det regnar och blåser, så jag har väl ingen ursäkt längre utan det är bara att kavla upp skjortärmarna och ta tag i det där med städning då...
No comments:
Post a Comment