Som jag väntat... Som jag får vänta igen...

...på det här paketet:

 En ny fin liten laptop. Jag har inte bara väntat länge på att paketet skulle dyka upp, jag väntade länge innan jag faktiskt köpte den också. Som jag velat fram och tillbaka mellan modeller och specar innan jag till slut bestämde mig.
Och när jag väl bestämt mig så sköt de hela tiden på leveransdatum...
Men så idag dök paketet upp.

Lycka!

...men bara för en kort stund.
Ety när datorn bootade så insåg jag att det var svart/röda pixlar där det inte skulle vara det. Kanske var det bara något med grafikdrivaren - det ordnar sig säkert när Windows kommit igång.

Men se icke. Där var de. En hel kolumn av DÖDA PIXLAR!

Strecket där som går genom n:et i "things", från topp till botten.

FÖRB...JÄ...SK...HEL... Ja, orden som sprang ur min mun fyllde nog en "svärburk" med nog för att skicka en mellanstadieklass på skolresa flera gånger om.

Besvikelse!

Så det var ju bara att ringa supporten och be dem ta tillbaka datorn och fixa det här. Och ja, det är ju garanti på det hela så det var ju inget konstigt med det. Men det tar tiiiid. Först skall de skicka ut en låda, det tar ju en dag eller två. Sedan skall jag skicka tillbaka den lådan, tar ju också ett par dagar. Sedan skall de fixa vad som är problemet, tar säkert en dag eller två. Och så skall den skickas tillbaka hit till mig, ytterligare ett par dagar. Så jag lär inte se röken av den där maskinen innan jag är tillbaka från Sverige igen i slutet av juni.

PRUTT!

Och inte kan jag ge mig ut och "springa av mig" det hela heller. Så det får väl bli att slakta lite zombies på min Xbox istället...

Åter igen - PRUTT!

Långhelg

Saker man kan göra när man är ledig: läsa en bok från pärm till pärm.
Det gjorde jag igår. Trevligt.

Idag var jag lite mer mobil och tog mig till gymmet efter en sen frukost. Det var inte så många andra där... Sprang på min tränare som tillsammans med en bunt andra tränare körde gruppträningsprogram i ena änden av träningslokalen. Jag blev matt bara av att titta på dem. :-)

Men visst, det gjorde att jag tog i lite mer och inte avrundande vikterna nedåt. Man kan ju inte skämma ut sin tränare inför andra tränare heller?..

Efter att ha slappat lite i bastun efter träningen så tog jag mig tillbaka hem, dumpade träningskläderna och tog en promenad. Den här foten alltså... Inte bra. Trött och ont efter en knapp timmes promenerande. Jag tror inte det är stressfraktur utan det handlar om inflammerad benhinna eller muskelfästen. :-/ Kommer att ta tid att bli bra igen helt enkelt. Blä blä blä!

Men, men, promenaden gick via REI. Jag hade helt missat att det var vår-rea där nu. Hoppsan. Kom jag därifrån med en kasse prylar? Jo, kanske det. ;-)

I påsen var det faktiskt mest riktigt nyttiga prylar inför sommarens hikes.

Liggunderlag, "stuff sacks" med komprimeringsmöjlighet (pressa ut luft), strumpor, t-shirts, kalsonger, skjorta och...eeeh...OK det inte fullt så nyttiga/viktiga då: ett portabelt batteri för extraladdare åt mobilen. Fast det är inte tänkt att ha på hiking (jag har solpanel och större batteri för långhike om jag känner att jag vill ha el med mig) utan som en vardagspryl, batteriet tar ju som alla vet alltid slut på mobilen när det som mest inte borde göra det och det räcker aldrig en hel dag utan laddare, så ett extra batteri i fickan helt enkelt...

Saker jag tänkte shoppa när jag traskade dit, men som jag nu fick shoppa online istället eftersom de jag sett ut var slut i butik pga rean: tält och sovsäck. Dyker väl upp om en vecka eller så. Behövs inte än på ett tag i alla fall så det är lugnt.

Efter att ha traskat runt så där mycket, och tränat hårt tidigare på dagen, tyckte jag att jag förtjänade en glass i solen.

Jag glömde helt bort hur extremt mycket glass Molly's öser upp i bägarna...
Nej, jag åt inte upp allt. Inte ens hälften. Kanske en tredjedel, om ens det. Slöseri med glass helt enkelt, men det blev alldeles för mycket. Varför gör de så? Det är ju samma sak med portionerna på restaurangerna - alltid för mycket...

Anyways. "Habanero cookie dough" var riktigt god! De hade kunnat skippa kakdegen för min del iofs och ändå haft en riktigt god smak på sin glass. Kaffeglassen var även den god, men mer som vanlig kaffeglass, inget att skriva hem om så att säga...

Min vänstra fot

Ja, så där ser den ut just nu.
Tänkte vänta med att skriva något till dess att jag fått bättre besked om vad som är fel med den. Men det tar lite tid så jag jottar ner ett par ord här i alla fall.

Det var i söndags som jag var ute och sprang en liten längre vända när foten sa "Aj hörru!" och tyckte att jag kanske skulle ta och lägga ner springandet och ta mig hem. Så jag sprang hem... Kanske två kilometer med lite småsmärta i foten. Nåja, jag har sprungit genom värre - Broloppet tex...

Anyways. Foten trilskades lite resten av dagen, haltade kanske lite på väg till middagen och kanske lite mer på väg därifrån igen.

Måndagsmorgonen kom och med den en smärta i foten som inte var av denna värld! Jag kunde inte stödja på den alls ett tag. Fick hålla mig i väggar och möbler för att ta mig till duschen. Efter ett ha hoppat runt som en skadeskjuten kråka ett tag så blev det bättre. Inte mycket bättre, men tillräckligt för att stödja på den så jag kunde ta mig till jobbet iaf.

Under dagen blev det bättre, men varje gång jag satt ned och vilade en längre stund så var smärtan enorm igen när jag reste på mig.

Ah well. Är man inte döende behöver man ju inte gå till läkaren - visst?
Så det gjorde jag inte.

Inte på tisdagen heller, för det kändes ju lite bättre. Smärtan på morgonen var inte alls lika illa som dagen innan. Ehm.

Så kom onsdagen och jag tog mig till träningen. Jag hade förvarnat min tränare om att jag inte kunde göra "fot-övningar", eller ja alltså övningar som kräver att man använder foten särskilt mycket.
Anyways, under träningen så pratade vi om hur smärtan var, hur saker kändes och vad som skedde under dagen med smärtan.

Jag fick ett par pekpinnar om att ta mig till en läkare och iaf få det bekräftat att det inte var något jätteallvarligt. Ehm. Ok. Jaja. Det är som att ha en extra mamma ibland alltså. :-)

Så, onsdag kväll traskade jag ner till läkarmottagningen vi har i huset där jag bor. Smidigt, de har öppet till sent minsann och ledig tid fanns det för att träffa läkare.

Well. Hennes mungipor åkte inte heller upp av att höra att jag väntat flera dagar med att få foten tittad på. Hon klämde och petade och vred och klurade. Trodde inte att något ben var skadat, men för att utesluta det och kolla om det kunde vara en hälsporre inblandad så remitterade hon till röntgen.

Under tiden skulle jag ha den där fina skon ni ser där uppe. Den har en STEL sula. Som att gå i träskor ungefär, fast den sitter fast ordentligt. Tanken är att foten inte skall böja sig i valvet när man går. Det lyckas den ju helt klart med.

Tog mig till röntgen igår, även det besöket gick snabbt och smidigt. Trevligt bemött och professionella sköterskor. Det som tog längst tid var att skriva in mig, eftersom jag inte varit i kontakt med något sjukhus här borta tidigare så var det lite pappersarbete att fixa med. Och de var mycket förvånade när jag sa att jag inte varit på ett sjukhus här på över två år, och inte heller "har någon läkare". Det var tydligen exotiskt.

Jag skall fortsätta att ha skon när jag går omkring till dess att läkaren hört av sig igen med mer info. Hjälper det, undrar ni?
Jodå, det gör det faktiskt. Foten känns mycket bättre efter en dag promenerad i den än i ett par vanliga skor. Och hur vet jag då det? Jo för att jag testade att byta till vanliga gympadojjor när jag gick på bio igår. Den promenaden var tillräckligt för att det skulle börja smärta i fotvalvet igen. Blä.

Den preliminära domen löd i alla fall "vad det än är så skall du inte jogga/springa på en månad". Trist...

Det är säkert "bara" en inflammation i muskelfästena vid hälen, eller benhinnan. Det går över. Men ja, det tar tid. Det lurigaste är att när det känns OK att gå så är det fortfarande ett bra tag till dess att man kan jogga, och då också långt kvar tills dess att man kan jogga ofta.

Damn it!
Med lite tur skall jag kunna hike:a senare i sommar i alla fall, även om det kanske inte blir riktigt så långa eller utmanande hiker som jag hade tänkt mig. Vi får se vad läkaren återkommer med för besked och plan.

Det är långhelg här. Måndag är ledig. Borde jag göra något annat än vara hemma i Seattle? Vet inte. Kanske. Får se om jag hittar på något eller om jag bara passar på att ta det lugnt och kanske spela lite spel som omväxling.

Hårigt

Sagt och gjort.
Jag hittade mig en gammaldags barberare. Hipster-varning! ;-)

Se, till och med skylten ser gammaldags ut. Inne var det som att ha klivit in på femtio/sextio-talet eller nåt. Mannen som fixade mitt hår hade skjorta, slips och väst och rejält med brylcreme i det vågiga håret. Uj uj uj. Och ja, de använde rakkniv för att fixa till i nacken. Inga moderniteter som rakhyvel här inte. Underbar upplevelse! :-)

Hur blev resultatet då?
Well. Ungefär som innan, fast kortare på sidorna och i nacken. Lite så här alltså:

...om det nu går att se så värst hur det egentligen blev. Nåja, jag fastnar säkert på fler kort framöver så det ordnar sig nog.

Tog mig en lång och skön promenad i lite sicksack genom Capitol Hill efter att ha snajdat till frisyren. Snubblade över det här lilla huset på en gata inte långt från där jag bor.

Med den murriga trädgården runt sig blev det som taget ur en film tycker jag. Svårt att tro att det ligger "mitt i stan". Seattle är verkligen inte så som man nog tänker sig en amerikansk storstad. Det är mer grönt än betong. Och ja, det ligger många vräkiga palats i det här området... Vågar inte tänka på hur mycket det skulle kosta att få loss en sådan villa.

Microsoftkultur

Det här med att skämta med sina medarbetare är en del av kulturen på Microsoft. Det skall vara lättsamt och skoj, man skall vara lite "det gamla polargänget" så snart det inte är möten och fokus på jobb.

Som jag ju berättat tidigare har vi tex en "unwinder" varje fredag. En timme eller två efter jobbet då folk samlas i "loungen" på våningen där vår avdelning sitter och dricker lite öl, snackar strunt (ibland lite jobb också), umgås och "släpper veckan".

Det finns dock en annan tradition på bygget som jag hittills inte sett på nära håll - practical jokes.

Om någon är borta "för länge" så sker det saker med deras kontor har jag fått berättat för mig... Det kan vara allt från att kontoret är fyllt med ballonger när de kommer tillbaka, att allt är nedmonterat i dess minsta beståndsdelar och nedpackat i flyttkartonger, till...det vi gjorde i går. :-)

Två kollegor har varit på semester i två veckor, vi kallar dem A och B, och det måste ju naturligtvis skämtas lite med dem då. A har varit på Hawaii i två veckor. B har varit i Kina och förlovat sig med sin flickvän. A är Bs chef, vilket är viktigt att ha i minnet...

A har ett kontor med fönster, han har varit anställd på Microsoft länge.
B har, som jag, ett kontor utan fönster, han har varit anställd på Microsoft två år nu men det är hans första jobb efter högskolan. Junior i gänget alltså.

Vi tänkte som så här: A har varit på Hawaii i två veckor. Han behöver inte ett kontor med fönster, han har sett nog med sol för en hel sommar!
B har just förlovat sig och det skall ju firas, så det är klart att grabben skall ha ett kontor med fönster!

Så. Sagt och gjort. Vi tog kort på hur deras kontor såg ut, sedan flyttade vi runt dem. As alla prylar ut i korridoren. Bs alla prylar in på As kontor. As alla prylar in på Bs kontor. Och så upp med allt exakt som det såg ut i deras kontor från början. Ja, till och med namnskyltarna på dörrarna flyttades och de hopskrynklade postit-lapparna på Bs skrivbord lades tillbaka med nästan millimeterprecision på det nya kontoret. :-)

De kommer båda tillbaka till jobbet på måndag...

Skoj upptåg och efteråt tog vi en öl och fnissade lite.

Nackdelen med det här är ju att jag kommer vara borta två veckor i juni. Så... Ehm... Undrar om det går att låsa kontoret eller om jag är "för ny" för att utsättas för sådant? Nåja, är man med och leker får man räkna med att det leks tillbaka, så det är ju bara att stålsätta sig för vad som än kan hända. Aoouuummmmm...

På tal om något helt annat. Det här med hår...

Alltså, jag glömmer bort att jag har det ibland eftersom jag ju inte haft det på väldigt väldigt länge. Så här om dagen efter att ha duschat efter en löprunda skulle jag gå ut och hitta mat. Tog på mig, snörade på skorna, satte foten utanför dörren och skulle just låsa när något i bakhuvudet knackar och säger "Har du inte glömt något?". Klurar en stund. Sätter handen mot huvudet och...

...inser att jag glömt kamma mig efter duschen.
Håret stod verkligen åt alla håll och kanter. Så kan man ju inte gå ut på stan och se ut heller?

Så idag är det nog dags att ta sig till en frisör och snajda till det där lite. Vad skall jag ha för frisyr tro? "Business man" eller "hipster"? Kan jag få till en synth-frilla eller måste jag odla ut håret en decimeter till för den där perfekta snedbenan? Ah well. Jag får väl helt enkelt lita på frisören och säga "Asså, jag har inte haft hår på 15 år eller så, fixa något som är populärt nu för någon i min ålder med min hårlängd" och se hur det blir. Jag menar, vad är det värsta som kan hända?.. :-)

Modernist Friday #1

Det blev middag igår.
Har man förberett så mycket så kan man ju inte bara släppa det hela. Förkylningen verkar ha motats i grind, näsan är bara lite täppt idag och igår var det inte så illa heller.

Jag hade fullt upp med förberedelser fram till minuterna innan gästerna dök upp. Oj oj oj vad tiden försvinner snabbt när man har mycket att stå i!
Jag diskade hela tiden mellan varven också, det äter ju upp en del tid förstås men jag ville ju inte att köket skulle se ut som en krigszon...

Strax innan utsatt tid fixade jag i ordning en amuse bouche (eller på lite mindre fancy-pansy språk: aptitretare):

Gästerna måste ju få något litet att reta gommen med medan det sippas på lite vin och väntas på förrätten. Eller hur?

Det där är alltså receptet jag nämnde tidigare i veckan som jag skruvat till lite utifrån en bas från Chefsteps. Det blev...förvånansvärt bra. :-)
Jag hade inte testat alla komponenter ihop innan det serverades, men varje del smakade som varje del skulle var för sig så att säga. Ihop blev det mumsigt. Till nästa gång skall jag låta min teriyaki-grädde få dra till sig teriyakisåsen lite längre så det blir kraftigare smak, men på det hela taget var det en välbalanserad liten mumsbit.

Medan gästerna sippade på sitt vin så tog jag alla ingredienser och byggde ihop förrätten. en dubbel tartar. "Råbiff" med andra ord.

Till vänster är en biff-tartar. Tyvärr insåg jag att jag glömt att köpa fiskrom så jag fick improvisera med att toppa med lite rökt salt som sälta. Det funkade.
Till höger är en rötbets-tartar. Oj! Det blev mycket bättre än jag vågat hoppas på. Det blev nästan en lite lakrits-aktig smak på det hela när kryddorna kombinerade sig i munnen. Wow!

Just ja, det är en majonäs där vid biffen - ja den är egentillverkad den också. Creme fraich:en vid rödbetorna är dock köpt. ;-)

När väl förrätten mumsats färdigt så var det dags att plocka ut varmrätten ur ugnen. Eller. Ptja, gästerna fick sitta med tomma tallrikar vid bordet 20min ungefär för jag fick in varmrätten lite sent i ugnen... Men 20min väntan på en varmrätt är ju inte mycket alls om man jämför med att sitta på en restaurang en fredagskväll och vänta på mat. Så jag skäms inte så mycket för min tid-miss där...

Medan ankan vilade lite så fixade jag det sista med såsen och en av gästerna passade på att ta ett kort på en hippie i mitt kök!

Jag funderade på hur länge sedan det var jag hade så där långt hår senast... Tror det kan ha varit runt 2001 när jag fick för mig att jag skulle ha spikes en stund.

Nåväl, tillbaka till det viktiga - maten!
Huvudrätten blev alltså en anka:

Ankbröst med lite grönsaker och en granatäpple-och-tranbärs-sås. Såsen blev himmelsk! Men så är det väl med allt man häller lite madeira i, eller hur? Såsen reducerades i två omgångar, först en reduktion av tranbärsjuice och färsk"pressat" granatäpple. Sedan en andra vända av reduktion efter att det tillsatts madeira och honung. Omnomnom!

Skummet ovanpå ankan är samma som såsen, det skulle ha varit ett lingon-skum men lingonsåsen blev lite för tjock så min gräddsifon klarade inte av att pressa ur sig något skum. Jag får öva lite mer på det där med skum helt enkelt och se om jag lyckas bättre till nästa gång.

Ankan blev alldeles utmärkt! Själv skulle jag ha föredragit den lite rödare, men jag vet att delar av sällskapet vill ha sin mat "medium" och inte "medium rare", så det fick bli medium för alla (lättast så när man gör saker i ugn, svårt att time:a tre olika kok-grader då...).

Efterrätten togs med av gästerna. Det blev en vegansk chokladkaka, lite som en kladdkaka, och till det serverades det champagne. Det var en riktigt god avslutning på middagen.

Jag försökte räkna efter lite och jag tror jag spenderade närmre tio timmar(!) i köket för att få ihop den där middagen. En hel del av den tiden gick iofs åt till att kolla teknik-information mellan stegen av att få ordning på förberedelserna och detalj-petande som tex att verkligen använda linjal för att markera ut .5cm rutnät på rödbetorna så att varje bit i tartaren verkligen blev en kub. :-) Ja, samma sak med köttet... Skall man göra så här snobbig mat måste man ju löpa linan ut tycker jag. Utöver det var det ju en himskans massa tid till att klura ihop menyn och handla och bara få ordning på allt som skulle användas i köket. Jag har en nyvunnen respekt för kockar efter den här middagstillverkningen...

Så, det var min fredagskväll det - hur var er?

Idag har jag datan-problem. Mitt kabelmodem har gått sönder eller nåt. Comcast skall skicka ut en tekniker men han/hon dyker inte upp förrän i morgon eftermiddag. Så jag datar över telefonen. Går lite långsammare än jag är van vid men funkar rätt bra. Får se om T-mobile får spatt på mig för att jag datar så mycket eller om det verkligen är "unlimited" som de påstår... Frågan är om jag kan få igång Xboxen över telefon-nätet, jag hade tänkt att spela lite spel i det dåliga vädret men allt kräver ju internet nu för tiden. Så det får nog bli lite mer oldskool istället - fik och en bok. Skall bara ta mig genom regnet till en bekväm fåtölj först...

Modernist Friday

Ett par bekanta ojade sig lite och tyckte att de "minsann aldrig blivit bjudna på fancy-pansy mat" i mitt hem trots att jag äger saker som The Modernist Cuisine och har verktyg så som vågar som kan väga på 0.1g när och vakuumförpackare.

Well. Challenge accepted!
Imorgon blir det en första "Modernist Friday". De lovade att ta med bubbel och efterrät så skulle jag ordna förrätt och huvudrätt.

Saken är ju den att det tar tiiiiiiiiid att bygga modernistisk mat. MYCKET tid. Så jag började igår med ett göra den Bok Choi-puré som är en del av den amuse bouche jag tänkte börja kvällen med. Receptet är mitt eget men bygger på en grund från Chefsteps Salmon Bites.

Det känns lite "Stand back! I'm going to try science!" över det hela när man använder saker som tidtagar-ur och väger upp vissa ingredienser till 0.2g.

Resultatet? En påse grönt... ;-)

Vakuumförpackat så den inte tappar färgen eftersom den inte skall användas förrän på fredag... Skall ta tag i att fixa fisken, baguett-chipsen och min "teriyaki-grädde" idag så att allt "bara" är att lägga upp på fredag.

Förrätten blir en "dubbel tartar". En rödbets tartar och en biff tartar. Det enda som behöver förberedas där är att koka rödbetorna (vilket jag också bör hinna ordna med idag), sedan är det bara tärnande och uppläggning av den rätten.

Huvudrätten är jag fortfarande inte 100% på... Någon slags fågel tänkte jag mig. Det finns naturligtvis(!) ett tema här.
Fisk, rotfrukt, fyrbening, flygfä. ... "Från hav till himmel", eller kanske "fågel, fisk och mittemellan"? ;-D

Tror det kommer landa på någon slags anka. Skall bara titta igenom mina kokböcker ett par varv först och se om jag hittar något som har en modernistisk twist men som inte kräver fyra dagars förberedelser...

Jag hoppas jag lyckas med det här tilltaget, misslyckas jag får jag väl beställa upp pizza från haket på andra sidan gatan... :-P
Lyckas jag däremot med allt så blir det nog fler "Modernist Fridays" - men då får vi sprida det hela till en rätt var tror jag, så det kan koncentreras ordentligt (eller så behöver jag planera bättre och inte vänta till dagen innan med att bestämma huvudrätt. Ähum..).

OM jag nu är frisk imorgon vill säga, för när jag vaknade i morse var halsen raspig och näsan täppt... Nåja, det går som det går.