Tänkte vänta med att skriva något till dess att jag fått bättre besked om vad som är fel med den. Men det tar lite tid så jag jottar ner ett par ord här i alla fall.
Det var i söndags som jag var ute och sprang en liten längre vända när foten sa "Aj hörru!" och tyckte att jag kanske skulle ta och lägga ner springandet och ta mig hem. Så jag sprang hem... Kanske två kilometer med lite småsmärta i foten. Nåja, jag har sprungit genom värre - Broloppet tex...
Anyways. Foten trilskades lite resten av dagen, haltade kanske lite på väg till middagen och kanske lite mer på väg därifrån igen.
Måndagsmorgonen kom och med den en smärta i foten som inte var av denna värld! Jag kunde inte stödja på den alls ett tag. Fick hålla mig i väggar och möbler för att ta mig till duschen. Efter ett ha hoppat runt som en skadeskjuten kråka ett tag så blev det bättre. Inte mycket bättre, men tillräckligt för att stödja på den så jag kunde ta mig till jobbet iaf.
Under dagen blev det bättre, men varje gång jag satt ned och vilade en längre stund så var smärtan enorm igen när jag reste på mig.
Ah well. Är man inte döende behöver man ju inte gå till läkaren - visst?
Så det gjorde jag inte.
Inte på tisdagen heller, för det kändes ju lite bättre. Smärtan på morgonen var inte alls lika illa som dagen innan. Ehm.
Så kom onsdagen och jag tog mig till träningen. Jag hade förvarnat min tränare om att jag inte kunde göra "fot-övningar", eller ja alltså övningar som kräver att man använder foten särskilt mycket.
Anyways, under träningen så pratade vi om hur smärtan var, hur saker kändes och vad som skedde under dagen med smärtan.
Jag fick ett par pekpinnar om att ta mig till en läkare och iaf få det bekräftat att det inte var något jätteallvarligt. Ehm. Ok. Jaja. Det är som att ha en extra mamma ibland alltså. :-)
Så, onsdag kväll traskade jag ner till läkarmottagningen vi har i huset där jag bor. Smidigt, de har öppet till sent minsann och ledig tid fanns det för att träffa läkare.
Well. Hennes mungipor åkte inte heller upp av att höra att jag väntat flera dagar med att få foten tittad på. Hon klämde och petade och vred och klurade. Trodde inte att något ben var skadat, men för att utesluta det och kolla om det kunde vara en hälsporre inblandad så remitterade hon till röntgen.
Under tiden skulle jag ha den där fina skon ni ser där uppe. Den har en STEL sula. Som att gå i träskor ungefär, fast den sitter fast ordentligt. Tanken är att foten inte skall böja sig i valvet när man går. Det lyckas den ju helt klart med.
Tog mig till röntgen igår, även det besöket gick snabbt och smidigt. Trevligt bemött och professionella sköterskor. Det som tog längst tid var att skriva in mig, eftersom jag inte varit i kontakt med något sjukhus här borta tidigare så var det lite pappersarbete att fixa med. Och de var mycket förvånade när jag sa att jag inte varit på ett sjukhus här på över två år, och inte heller "har någon läkare". Det var tydligen exotiskt.
Jag skall fortsätta att ha skon när jag går omkring till dess att läkaren hört av sig igen med mer info. Hjälper det, undrar ni?
Jodå, det gör det faktiskt. Foten känns mycket bättre efter en dag promenerad i den än i ett par vanliga skor. Och hur vet jag då det? Jo för att jag testade att byta till vanliga gympadojjor när jag gick på bio igår. Den promenaden var tillräckligt för att det skulle börja smärta i fotvalvet igen. Blä.
Den preliminära domen löd i alla fall "vad det än är så skall du inte jogga/springa på en månad". Trist...
Det är säkert "bara" en inflammation i muskelfästena vid hälen, eller benhinnan. Det går över. Men ja, det tar tid. Det lurigaste är att när det känns OK att gå så är det fortfarande ett bra tag till dess att man kan jogga, och då också långt kvar tills dess att man kan jogga ofta.
Damn it!
Med lite tur skall jag kunna hike:a senare i sommar i alla fall, även om det kanske inte blir riktigt så långa eller utmanande hiker som jag hade tänkt mig. Vi får se vad läkaren återkommer med för besked och plan.
Det är långhelg här. Måndag är ledig. Borde jag göra något annat än vara hemma i Seattle? Vet inte. Kanske. Får se om jag hittar på något eller om jag bara passar på att ta det lugnt och kanske spela lite spel som omväxling.
No comments:
Post a Comment