Japanskt så det förslår

Min dator dog i morse. Trasigt moderkort. Jag var inte en glad Roberth när jag ringde supporten.

Men men. Tur att utvecklingen går framåt och saker blir billigare hela tiden. För då var det ju bara att traska ut och köpa sig en temporär liten dator som kan användas veckan ut i alla fall. Får väl sälja den på Craigslist (motsvarigheten till Blocket) till någon som vill öva på sin japanska senare... Eller kanske öva på min japanska på den... Nåja.

Så här såg det ut när man startade upp den och skulle börja konfigurera sin Windows:

Ingen läser ju de där användarvillkoren/licenstexterna i alla fall, så att jag förstår ungefär två ord av allt som står där gjorde ju inget. ;-)

Imorgon går tåget till Kyoto. Tyvärr känner jag av en lätt irritation i halsen och näsan. No, no, no! Inte bli förkyld nu... Två alvedon och tidigt i säng ikväll alltså...

Japan

Jo alltså, jag är ju i Japan dårå...
Jag vet, jag borde blogga mer. Men ibland glöms det bort. Det är så mycket att uppleva ju!

Men visst, för er skull så stoppar jag in lite bilder här då. ;-) Mest på den fantastiska Rikugien som jag besökte nu i kväll. Fantastiskt vacker. Så vackert att det liksom gjorde lite ont i hjärtat. Det finns inte ord att beskriva hur vackert det var och hur tacksam jag är att jag får uppleva det här. Sa jag att det var vackert? Jo, det var ju det.

Att sitta i ett tehus och dricka matcha med den här vyn... Wow.

Det är kvällar som den här som gör att det är värt allt det där slitet resten av året.
Här följer en serie bilder i någon slags promenad-kronologisk ordning. Njut så gott det går.

Och eftersom jag ju ändå hade kameran i fickan så passade jag på att ta ett par "stadsbilder" på vägen tillbaka till hotellet som kontrast.

Och jag vet, jag borde skriva lite om vad dagen innhöll för att resultera i detta:

Men jag är hemskt trött nu, så trött att jag först skrev det här på engelska utan att tänka på det... Och sängen ser väääääldigt inbjudande ut nu. Mhm. Kudde. Säng. Täcke. Sova. Uppdaterar mer någon annan dag.

Nu är det jul igen, och nu är det jul igen, ...

Ja, det har blivit dags för årets glögg-sättning. Inget komplicerat, bara lite "snabbglögg"-bas. Rom och kryddor, låt stå ungefär två veckor.

Det är något "bygga pepparkakshus"-jippo på jobbet om ett par veckor, jag tänkte inte bygga saker utan istället jobba på att få mina kollegor att bygga snett... ;-)

Vilken dag!

Kanske lika bra att börja från början?
Jag vaknade, jag klev upp, jag bryggde en kopp kaffe på mitt snobbigaste vis, jag öppnade en citron yoghurt (ja, det är viktigt att det är citron), hällde upp ett glas apelsinjuice och lade upp en kanelbulle på ett fat.

Ja, jag hade ju paket att öppna på morgonen. Tack mor&far och syster för den bonusen. Det känns mer som riktig födelsedag på det viset. :)

Efter att ha öppnat paket och dragit ut på frukosten så länge det gick utan att kaffet kallnade så var det bara att ta sig iväg till jobbet och köra på som vanligt. Eftersom man inte kan baka bara en kanelbulle så hade jag ett par (30-40st) över efter frukosten, de fick följa med till jobbet och bli uppätna av kollegorna. Kanelbullar går helt klart åt fortare än lakrits. ;-)

Kvällens plan var att möta upp ett par vänner hemma hos mig och njuta ett glas champagne innan middagen

Mhm. Cristal minsann. Man får passa på att dricka riktigt bra champagne när man har en ursäkt, eller hur?

Middagen var bokad på en restaurang som ligger runt hörnet från där jag bor. Jag hade inte varit där tidigare men läst goda recensioner av den och då det är en lite dyrare restaurang än de flesta andra här i stan så är det inte ett ställe man besöker så ofta. Så åter igen - det gäller att passa på när man har ursäkter...
De hade fixat lite med menyn:

Visst, det är inte helt ovanligt att restauranger gör så där här borta, men jag är inte van vid det "hemifrån" så jag uppskattar den lilla extra touchen det ger till kvällen.

Vi beställde det som kallades "petit voyage". Sex rätter komponerade för kvällen av kocken. De köper sina råvaror från små handlare så det är sällan samma rätter på menyn mer än några kvällar i rad. Fantastiskt skoj. Vi valde inte vin-matchningen till utan beslutade oss för att titta igenom vinlistan och hitta något som funkade till middagen i stort.
...vilket fick sommeliern att komma ut till bordet för att hjälpa till.
Och det visade sig att hon var en av ägarna! Skoj! Vi snöade in på vinlistan lite och när det visade sig att vi båda ha en personlig favorit i Ridge så spiralade det hela iväg lite. Ehm. Hrm. Nåja, det blev naturligtvis Ridges vin - hur kan jag inte välja det när det finns och dessutom skulle funka bra med det som skulle serveras?

Det blev sju rätter totalt. Kocken petade in en extra födelsedagsrätt. :)
Det är sådant där som gör att man kommer tillbaka...

Efter att ha ätit gott och druckit gott och pratat mycket och haft en riktigt trevlig kväll behövde tyvärr en av vännerna åka hem. Vi som var kvar bestämde oss för att traska bort till en av mina favorit-barer - Canon - för en buorbon drink som avslutning på kvällen. Bartendern hälsade glatt och byggde en för mina smaklökar perfekt drink för kvällen.

Klockan blev mycket. Stället stängde. Jag kom hem och satte mig en stund i soffan och smälte kvällen.
Underbart trevlig kväll helt enkelt.

"Men, men, presenterna då!?!" här jag er säga.
Ok. Ett par av dem presenterar jag väl här då.
Världens bästa pappa hade snidat ihop smörgåsbrickor och smörknivar. Just som mina gamla smörknivar börjar ta slut. Vilken timing! Och fantastiskt fin present.

Mamma har sagt att det finns en present till som väntar på mig i Sverige. Jag kan ju inte låta bli att fundera på om de hör ihop och vad det i så fall kan tänkas vara...

Vännerna kom med ett STORT paket som var mycket ömtåligt och jag skulle öppna det så försiktigt jag bara kunde.
Oh my....

Jag har nu en bonsai. Ehm. Hoppsan.
Och jo, en liten del av mig har alltid velat ha en. Det känns som det är "min grej" men jag har aldrig riktigt fått tummen ur och jag har alltid haft en massa ursäkter att inte ha levande saker i lägenheten - jag rser för mycket...
Men nu har jag alltså ett åtagande. Den här lilla krabaten är ungefär 5år. Måste hitta på ett bra ställe att ha den på - bardisken runt köket känns inte riktigt som rätt ställe.

Till denna fick jag även boken "Bonsai 101" så att jag kan lära mig vad jag måste göra för att ta hand om den. Ouff... Nästan som att skaffa husdjur det här ju. ;-)

Idag skiner solen extra mycket känns det som. Det blir till att ta sig ut på stan om en liten stund. Om inte annat måste jag väl införskaffa alla verktyg jag måste ha till min lilla bonsai...

2014s mest episka vecka?

Kan vara så att det här har varit den mest episka av veckor det här året. Jag vågar säga det trots att det är två månader kvar av året, med en vecka i Japan...

Veckorna börjar på söndagar här borta, så vi börjar med förra söndagen:

En kväll med Cory Doctorow och Neal Stepheson som diskuterade den nära framtiden och hur SciFi kan hjälpa "verklig" vetenskap att nå nya banbrytande framsteg. De är härligt nördiga båda två. Och herr Stephenson är inte direkt känd för sina publika framträdanden så att ha sett honom live är lite speciellt.

Måndagen kom och passerade utan något direkt att rapportera. Visst, vi åt tårta klockan nio på morgonen för att fira en stor milestone, men det kan jag inte skriva mer om än så. :)

Tisdagen kom och oj vilken tisdag det var!
Först var William Gibson förbi jobbet och pratade om och läste från sin senaste bok - The Peripheral.

William fader-av-cyberpunk Gibson! Oj oj oj! Livs levande live, i samma rum som jag. Det var allt med lite skakiga knän som jag fick mig en bok signerad... Det är inte många människor jag känner så inför, men Gibson är en legend i min bok.

Efter jobbet bar det av till en konsert. Gary Numan var i stan. Wow! Som han rockade! Det var smutsig, tung, explosiv industri-electro. Wow!

Hans omarbetade version av Cars var otroligt skön! Extra roligt var att se 60+ paret som rockade loss mer än tjugoåringarna på golvet. :-) Det finns hopp för ens egen framtid alltså...

Onsdagen kom och passerade...

Torsdagen plingade i min mobil och sa "Du har en låda vin att hämta upp". Yay! Och som godis i ett care-package så fanns det en liten bonus i vinlådan.

En flaska var signerad av Dave Mustaine. Den åker in i samlingsarkivet.

Fredag - dompf! I kvadrat! Freaknight här i stan. Stor elektronisk dansfest. Tusentals människor, Halloween-utklädnad, tivoli-prylar, dansmusik - timmarna flöt snabbt och alldeles för sent kom jag hem till sängen.

Carl Cox var det stora dragplåstret för mig. Äntligen lite techno i Seattle!

Lördag - upp i hyfsad tid, dvs med alldeles för lite sömn, och iväg till flygplatsen. Dags att hoppa ner till San Francisco för en konstert.
Efter att ha dumpat min lilla ryggsäck på hotellet så tog jag mig först förbi ett snobbigt kaffehak för lite koffeinintag:

Fourbarrel coffee nere i Mission är riktigt bra kaffe. Så väl deras bryggkaffe som espresso är underbart goda. Och är man i San Francisco måste man dricka bra kaffe. Det är nog lag på det tror jag, precis som i Seattle och Portland... Hipsters... Jaja, jag klagar inte, jag gillar ju kaffe. :)

Efter att ha promenerat genom ett soligt Mission med min kaffe så knackade jag på hos polaren som jag skulle på konserten med. Och sin vana trogen av att vara en god värd så ordnade han ett par Manhattan och lite snacks åt oss som avnjöts medan vi ömsom "pratade i kapp om året" och han sprang och bytte om.

Innan kvällens konsert var det en middag inplanerad och möte med en bunt, för mig nya, människor. God middag ett stenkast från konsertlokalen. Vi valde att sitta kvar och ta en drink istället för att se förbandet som ingen riktigt hörttalas om men alla lyssnat på en låt från Spotify/iTunes dagarna innan och tyckt att "ptja, inget märkvärdigt".

Vi kom in på konserten alldeles lagom till det var dags för huvudbandet att kliva upp på scen.

Erasure!
Åttiotalsnostalgi i kubik. Av någon anledning har jag aldrig lyckats se dem live på alla dessa år. Men nu så. Och ja, det var riktigt bra. Och publiken dansade och sjöng och var glada, glada, glada. :-)

Efter konserten hamnade vi på en undanskymd bar bakom en annan. Lite "speakeasy" över den, fast inte riktigt i klass med de vi har i Seattle... Cool, SF ligger efter på något område i alla fall. ;-)

Alldeles för sent kom jag så i säng. Och vaknade morgonen efter och funderade på om jag såg fel på klockan eller... Nej just ja, omställning till vintertid under natten ja...

Efter att ha knorrat lite för mig själv och dragit mig en timme till under täcket (vilket inte var SÅ svårt med två sena utenätter bakom sig) så tog jag mig upp och ut på stan.

Promenerade gjort jag. Mycket. Si så där fem-sex timmars promenad totalt under dagen.
En del av promenaden var upp för nästan 500 trappsteg... Upp till Coit Tower. Ett gammal telegraf-torn på en av stadens kullar.
När man väl tagit sig upp för alla dess trappsteg så kunde man betala 8 dollar och ta en hiss upp i tornet. Jag funderade en stund på att fråga om man kunde få ta trapporna istället. ;-)

Väl uppe i tornet var det en hejdundrande utsikt.

Och det var skönt att via fötterna lite medan man tog in den.

Mesta delen av resten av dagen spenderades i Chinatown. Jag gillar verkligen San Franciscos Chinatown.

Hem kom jag klockan sent. Dumpade mig i säng nästan direkt. Vilken helg! Vilken vecka!

Mätt igen

Jag hann bli lite hungrig under dagen trots all mat igår. Så pass hungrig att jag traskade till affären och tittade lite på vad man skulle kunna tänkas bygga till middag.

Kände mig lite inspirerad efter att ha varit i Marcs kök, men var kanske inte riktigt i läge att bygga otroligt komplicerad mat just idag...

De gröna äpplena i fruktståndet lockade dock mina ögon - men vad gör man med äpplen som inte är efterrätt? Klurade lite och kom på att man kan ju blanda dem med blomkål och lite annat smått och gott och göra en soppa av det. Det är ju trots allt höst och då är det utmärkt tid för soppor.

Så sagt och gjort. Soppa it is!
Men man kan ju inte bara äta soppa heller. Inte till middag på en söndag! Man måste ha någonting till soppan också. Så...

Det finns ett par saker som är "klassiker" här borta. En av dem är "mac&cheese" vilket är makaroner blandade med ost. En annan klassiker är "PB&J" - peanut butter and jelly. Dvs jordnötssmör och sylt, oftast läggs det på smörgåsar och det är en ganska vanlig "lunch" för de stackars amerikanska barnen... Anyways. Det var ingen av dessa som poppade upp i huvudet på mig när jag tänkte soppa nej. Istället var det den fina klassikern "grilled cheese" som knackade på och sa att jag borde nog göra en sådan till soppan.

"Grillad ost?", tänker ni och undrar kanske hur man får ost att bli grillad utan att det bara blir en sörja av det. Nej, det är naturligtvis inte grillad ost det handlar om här, det är bröd som steks med ost mellan så den smälter mumsigt mellan de två frasiga skivorna bröd.

Long story short.
Det som "bara skulle vara lite soppa" blev en stund i köket...

Jag gjorde först en chili&paprika-ost, dvs blandade riven ost med finhackad jalapeño och paprika, pressade ihop den och lade i kylen en stund.
Sedan byggdes det en curry-blomkålssoppa.
Och medan soppan puttrade sin sista stund så stektes så den där mackan med min egna "pepper jack" ost.

Nej, jag bakade inte brödet själv. Jag äter så sällan bröd att det inte lönar sig, det hinner bli frystorkat innan jag äter upp ens en limpa. Så jag köper "petit loaf" (smålimpa) när jag får ett ryck och vill ha smörgås, sedan får jag slänga halva den i alla fall för den torkar ut innan jag vill ha bröd igen...

När jag väl var färdig tyckte jag att jag nog förtjänade en öl till den där middagen efter allt slit i köket. Det är ju söndagsmiddag trots allt. :)

Gott blev det.

Och jag får nog lov att säga att den där grillade mackan blev bland de bättre jag ätit. Ost is good stuff!

Nu har jag dock soppa nog för några dagar till eftersom det är stört omöjligt att göra bara en portion soppa. Fast de kommande dagarnas soppätande blir utan så väl öl som grilled cheese.

Mätt

Igår var jag bjuden på middag hos ett par nya bekanta. Eller. Ptja. Jag hade inte ens mött dem innan igår, men vi har en gemensam vän som bjudit med mig eftersom "jag gillar god mat och är köksnörd".

Well. Jag kan ju inte sticka under stol med att så är fallet. Jag gillar att pilla i köket och jag njuter verkligen av välkomponerad mat.

Och ja. Den här middagen var...otrolig!
Killen som stod i köket, Marc, har en blogg som man kan få en lite inblick i hurdan matupplevelsen var. Det jag hade hört om hans matlagning innan var det som fick mig att säga ja till att följa med till en middag med för mig enbart okända människor. Hans specialitet är asiatisk mat och introduktionen till honom fick jag då jag sa att jag funderade på att boka bord på Herbfarm till min födelsedag till en bekant. Reaktionen blev: "Oh. I know a guy who used to cook there, knows the chef and trained him in Szechwan cuisine". Det följdes upp med ett "Och han har en middagsbjudning om ett par veckor, vill du hänga på?".

Vill jag hänga på och få fantastisk mat lagad åt mig av en total matnörd som är duktig nog på det han gör att professionella kockar ber om tips och hjälp? Duuuuuh! :-)

Igår hade han byggt en malaysisk middag. Fem rätter. Alla var "to die for". Jag är fortfarande mätt... Och så var det underbart gott vin till det hela och fördrinken var nog första gången jag fått mekongwhisky i ett glas och inte spottat ut det... Tänk vad lagring på ekfat kan göra för smaken även på fotogen alltså...

Nej, jag har inga bilder på maten så ni får tro mig när jag säger att det var gott både för öga och mun. Och så var sällskapet underhållande och jag hade en fantastiskt rolig och trevlig kväll. Ibland hittar man människor som det inte är någon tröskel hos, man bara flyter in i gemenskapen som om man alltid varit där. Underbart.

Och ja... Vi kanske nördade lite i köket också då. Knivar, kokböcker, och ingredienser diskuterades och en och annan kokteknik kanske snöades in på då... Ehm... Mat. Bra saker. Mer mat åt världen. :-)