Att köa

Ja, jag måste ägna ett inlägg åt detta fenomen.
Vi svenskar är kända världen över för att, likt japanerna, vara väldigt strikta med det där att köa. Nästan på gränsen till det anala. Om någon smiter före i en kö så tittar svensken surt på dem och grymtar lite under lugg. Om tillräckligt många grymtar tillräckligt högt kan det till och med vara så att någon yttrar orden "Inte tränga sig före, ställ dig sist igen." och om den som tränger sig är svensk nog så slokar han med öronen och säger "Oj förlåt, jag tänkte mig inte för". Sedan är ordningen återställd.

Det finns en fin bild som perfekt fångar svenskens kövanor:

Ja, det är i alla fall så som världen ser på oss.

Själv tänker jag ju då att jag skall vara en sådan globetrotter med världsvana och snabb anpassningsförmåga till nya platser och kulturer.

Men se jag får erkänna mig besegrad på den här punkten. Jag märker hur jag muttrar lite för mig själv när jag står där i regnet och väntar på min buss och amerikanerna svärmar fram till busshållplatsen och TRÄNGER SIG FÖRE! Och inte nog med det, de skäms ju inte ens! :-)

Oh my... Jag behöver nog gå i terapi och reda ut det här med köandet. Det är ju faktiskt inte hela världen och varför låta en så banal sak som att man får stå upp på resan hem förstöra en annars bra dag? Var kommer det där med köfanatismen ifrån? Varför bor det en liten diktator i oss svenskar så snart vi kommer i kontakt med en kö? Sanslöst vilka hang-ups man har.

Fast jag skrattar gott åt bilden där ovan. Jag har i alla fall distans till min störning...

Helgen har annars spenderats med att försöka leta reda på möbelaffärer och se vad det finns för utbud (via nätet, har inte kört runt nej). Men det verkar luta åt IKEA i slutändan i alla fall. Attans... Nåja, jag kan ju köpa glassigare möbler senare om det är så att jag blir kvar här borta längre än vad som är planerat initialt.