Radioactive rubber pants!

Har jag inga, däremot har jag nu kört upp.

Hade en uppkörningstid ute i North Bend så det var som att köra upp på en parkeringsplats.

För att ge det intrycket lite mer kött på benen.
North Bend ligger ca 30 minuters bilfärd öster om Remdond (som i sin tur ligger ca 30 min öster om Seattle). Det ligger mitt ute i ingenstans mellan ett par fantastiska bergstoppar. Det finns knappt 6000 personer i staden, och om man blinkar vid fel/rätt tillfälle när man tutar på längs I-90 i 70mph så missar man det. DOL ligger i utkanten av den fluglorten på kartan... Nu förstår ni varför jag tyckte att det var som att köra upp på en parkeringsplats - ingen trafik alls!

Det riktigt coola med hålan är naturligtvis att Twin Peaks spelades in där (och i intilliggande Snoqualmie). Och ja, jag visste det när jag bokade uppkörningen. För en Lynch-nörd som jag är det ju coolt att ha varit där, och till och med ytterligare lite coolare att ha haft ett officiellt ärende för att vara där (inte bara stannat och tagit en kaffe).

Så. Över till själva övningen.
Vi körde runt kvarteret två varv, ungefär. Jag fick stanna vid ett par tillfällen och låtsas parkera i backe samt fickparkera mellan ett par koner.

Jag borde ha fått 100/100. Men se jag missade på ett par små saker, och båda hade med backning runt hörn att göra.
1. Jag glömde att stanna en andra gång för att kolla att ingen bilist kom (jag stannade och kollade för gångtrafikanter). Jag tittade helt enkelt medan jag sakta kröp bakåt, såg att där inte fanns någon bil och fortsatte backa. Så fick man inte göra. 2 poängs avdrag!
2. Jag hamnade lite för långt ut från vägkanten tyckte examinatorn. Ja, jag kan hålla med om att jag inte slickade trottoarkanten direkt. Jag skyller på att jag inte lärt mig min nya bil helt än. 2 poängs avdrag till!

Så. Slutnotan blev 96 av 100.
Examinatorn tyckte "Fantastic driving!", själv blev jag lite sur över att jag missade de två sakerna. Som sagt, jag borde ha fått 100/100, jag har ju kört bil i nästan 20 år!

Well. När jag sedan tog mitt papper och traskade in för att få mitt temporära körkort så tyckte handläggaren där "Wow! 96! That's great! Congratulations!" och när väl tagit mitt kort och fått tillbaka alla papper så såg jag detta:

Sött. Och så säger fördomarna att de som är anställda på DMW/DOL är tråkiga, grå och sura. So far - not my impression.

Well, well. Nu har jag ett lokalt körkort i alla fall. Om en vecka eller två har jag det som gäller som ID också, då kan jag sluta springa runt med passet i fickan.

Notera punkt 17 där. Vikt! Vafasen!? Och jag som ju gått ned i vikt sedan jag var på DOL första gången! För att inte tala om att målvikten är ännu lägre. Jag kommer alltså att få dras med att jag har en högre vikt på pappret än jag har i verkligheten - för alltid i skam. ;-)

Men vikten är inte i kilo i alla fall, det är i lbs (pounds) så dela med 2,2 ungefär om ni är nyfikna. ;-P

Och ja - jag har kryssat i att jag är "organdonator" även här i USA.

På tal om annat så måste jag nog skaffa mig den där nya kameran som jag lovade mig själv i flyttpresent, så jag kan ta lite bra bilder på den fantastiska naturen runt ställena. Jag blir glad bara av att se bergen på avstånd. Fånigt glad. Jag tycker om berg.