Sourdough Ridge Trail...och lite till.

Uj, uj, uj. Var börjar jag någonstans?..

Det har varit en helt fantastiskt underbar dag. Solen har strålat från klarblå himmel ända fram till sluttampen av promenerandet. Och promenerat det har jag gjort med råge - 5 timmar promenad blev det, utöver det en del pauser och så en himskans massa bilkörande förstås för att ta sig till/från hikingen.

Men attans vad det var värt varje timme i bilen, även om jag åkte fel för att jag matade in fel adress i GPS:en och hamnade på fel sida Mt. Rainier. Så jag fick ta hela vägen runt åbäket för att komma till den hike jag tänkt mig.

Ah well. Jag fick se fina vyer där på morgonen och förmiddagen, som tex den här:

...och vet nu att även söder-sidan är värd att besöka vid tillfälle. Det där är en av "Mirror Lakes". Passande namn ja.

Anyway. Efter att ha snurrat runt berget lite snabbare än man egentligen skall (ingen trafik, bra vägar, bra sikt) så kom jag i alla fall till början av min hike - Sunrise Point. Den ligger på nästan 1900 meters höjd. "Bra" tänkte jag "då blir det kanske inte så mycket högre på resten av hiken då.". Hå hå vad jag bedrog mig.
Jag tog mig ungefär17km på de där fem timmarna. Det är alltså en snitthastighet på 3,4km/h. Inte särskilt snabbt kan ju tyckas. Men ta då en kik på den ungefärliga höjdkurvan för hiken.

Tyvärr glömde jag GPS-klockan hemma, så det där är en efterhandskonstruktion med hjälp av Google Earth. Rätt nära sanningen iaf. Som högst var jag uppe och vände på ca 2100m, dvs 200 höjdmeter upp från där jag startade... Den första höjden där kändes inte lika hög som den andra, men det var nog för att man gick längs sidan av berget och inte riktigt kom upp på toppen på samma sätt.
Här är en bild från den andra höjden istället:

Med tårna ut mot kanten. Hisnande känsla. Otroligt härligt där uppe. Och ja, den skarpsynte ser att jag inte tittar rakt nedåt, utan nedåt-utåt. Jag sitter ner, lite hjärna har jag ju fortfarande... Fast det började bli lite kallt där på vägen tillbaka. Det blåser en del när man inte har skydd av något omkring sig, och så är det ju kallare bara av höjden också. Termometern i bilen sa 12C, och jag gissar att det var någon/några grader kallare där på toppen.
Här är en vybild utan den hisnande känslan i maggropen.

Och en åt andra hållet, så man ser Mt Rainier också...

Molnen hade börjat krypa på så dags, så det var ju tur att jag var på väg nedåt och hemmåt igen.
Och se, så här glad kan man vara när man sitter med ryggen mot en klippa på 2100m höjd och bara njuter en stund

Att jag inte spenderar mer tid ute i naturen är skumt. Jag trivs något så otroligt där när jag väl tagit mig loss ur soffan och kommit dit.

Här är lite fler bilder från promenaden, inte i någon slags ordning alls tror jag. Vackert var det och mycket avslappnande även om det var tungt och svettigt på samma gång. Jag glömde boken jag tänkt sitta med en stund efter lunchen, men det gjorde inget för utsikten och tankarna var allt jag behövde just då i alla fall.

 

"Cousin Itt"-blomma kallar jag den för... Om någon vet vad det är för något egentligen så får ni gärna tala om det för mig. Söta var de i alla fall där de stod och såg flummiga ut...

Nej, jag var inte helt ensam där ute i vildmarken. Men uppe på den där sista toppen var jag helt för mig själv. Hike:are är lite som en korsning mellan scouter och MC-förare tror jag. Alla hälsar på varandra och är alltid redo att hjälpa till om något behövs...

"Frozen Lake" är det där. Ja, den är glaciär. Den där isen smälter aldrig helt.

 Jag såg inga björnar den här gången heller, inte heller några djur med horn eller annat "ballt". Däremot lyckades jag fånga den här lilla krabaten på bild. Strax efter sa det "SWOOOOSH" och hela skogsbrynet där jag stod kokade loss när 30-40 fåglar flög iväg på en och samma gång.

 Men ibland känns det lite ensamt där man går ja. Just idag var det mest bara skönt. En välbehövlig paus från allt utom tankarna och naturen. Men när man inte sett en annan människa på nästan en timme så är det ju inte utan att man funderar på om det var en så värst bra idé att ge sig ut ensam - tänk om något händer... Ah well, det gjorde det ju inte och just det här hike-området är välbesökt och med många rangers som patrullerar också.

Inte en av "Mirror Lakes". Däremot en av "Hidden Lakes". Den ligger längst ned i en dalgång och det är lite småbökigt att ta sig dit. Nästa gång kanske...

Nu här på kvällen är jag så där härligt trött. Trött i hela kroppen av att ha rört på sig, känns fortfarande varm av solen fast jag vet att det inte är så (det är nog snarare lätt bränna av den höga höjden i kombination med ingen solskyddskräm...) och jag är säker på att jag kommer sova fantastiskt gott.
Hoppas ni också har en bra helg, min är två dagar till - måndag är "Labor day" så då jobbar vi inte. Kanske hinner jag med en hike till? :-)