YEEHAW!

Det var en hel del flanellskjortor, cowboy-hattar och boots där jag var idag...

Man måste ju smaka av den lokala kulturen i landet man bor i, så man inte framstår som en ignorant utlänning. Så. Idag var det dags för nästa typiskt amerikanska sak.

Rodeo.

Och inte vilken rodeo som helst, utan "The Puyallup Pro Rodeo Finals" (och semi-finals. Först semi, sedan finals. Eh. Well. Ja, det är så kort tid på varje moment att man hinner med båda på en dag). Slutspelet så att säga. Best-of-the-best-of-the-best-of-the-best...sir! Eller nåt.

Första insikten när jag fick "programmet" i handen - det är inte bara en gren, det är flera stycken. Okay...

Och en sak jag inte visste - de har cheerleaders! Well, sort of.

Tjejen med USA-flaggan var tydligen "Miss Rodeo 2012". Eeeh. Ok. Så de har inte bara cheerleaders på häst, de har en nationell Miss Rodeo-tävling också. The things you don't know of in this world...

När väl fröken rodeo ridit runt manegen ett par varv med flaggan fladdrandes och smattrandes till publikens jubelrop och applåder (det var ju en amerikansk flagga!!!) så var det dags för nationalsången.

Man fick sjunga med om man ville... Eh. Då måste man ju kunna texten. Ah well, de flesta runtomkring tog mest i på slutklämmen i alla fall och den kan ju även jag. Jag sjöng dock inte med alls, det är ju inte "min" nationalsång. En stor skillnad mellan USA och Sverige när nationalsången sjungs: INGEN sitter ner. Ingen "demonstrerar" att de inte är amerikaner. INGEN. Nej, jag satt inte ner jag heller. Man bara gör inte det här.

Well well. Det var introt det. Dags för det vi kom hit för att få ta del av - The Rodeo!

Först ut var Bareback Riding.

Cowboyhatten åker vanligtvis inom första 2-3 sekunderna... Men ja, alla hade hatt när de började... Stanna på hästen, utan sadel, i 8 sekunder, ha rätt "hållning" (dvs inte kastas runt för mycket som en hösäck) och någon mer sak som de bedömdes på. Man lär sig något nytt varje dag. Jag har alltid trott att de bara skall hålla sig på hästen/tjuren så länge som möjligt. Så är det alltså inte. 8 sekunder kan tyckas vara kort. Men uj vilken lång tid det är inser man när de kastas omkring där.

Sedan dags för Steer wrestling.
Här började den tävlande och ungtjuren inne i varsin fålla. Grindarna öppnas...

...tjurkalven far ut som en skållad råtta och "the cowboy" efter.
När ryttaren kommer ikapp djuret så kastar han sig av hästen och greppar tag om huvudet på det och...

...brottar ner det på marken. Snabbast tills kalven ligger helt ned på sidan vinner. Rumpan på djuret måste gå i backen också. Snabbaste gjorde det på under fem sekunder! Det är illa snabbt det.

Över till Team Roping.
Det är nästan som det låter. Man skall inte repa in ett helt team nej, men man tävlar i par.

En kastar lass om huvudet/hornen på tjurkalven, när lassot dras åt så börjar kalven sparka och hoppa och då är det dags för nummer två att kasta lasso om bakbenen. Båda benen skall vara i öglan för full poäng. Tiden stannar när benen dras upp i luften. Snabbast vinner. Det var också individuell tävlan för respektive delmoment (dvs snabbaste första moment och snabbaste andra moment). Runt 7-8 sekunder tog det för de flesta.

Vidare till Saddle Bronc Riding.
Det här är väl det som de flesta tänker på när de tänker på rodeo. En person på en sadlad häst som far runt som en vettvilling.

Även här gällde det att hålla sig kvar i åtta sekunder och ha rätt hållning så fick man poäng. Avkastad innan 8s ger "no score". Här satt hatten kvar lite längre på de flesta tävlande.

Nästa var Tie-down roping
Lite mer avancerad variant än "steer wrestling". Börjar på samma sätt, dvs i varsin fålla, men först kasta lasso över kalven med repet fast i sadeln.

Sedan snabbt av hästen och brotta ned tjuren på marken för att snöra ihop tre av benen.

Och så tillbaka upp på hästen igen och invänta domarens godkännande.

Tiden slutar ticka när benen är snörade och killen reste sig upp från djuret. Snabbaste gjorde denna manöver på under fem sekunder. Imponerande får jag erkänna.

Sist men inte minst var Bull Riding.
Det här är ju helt vrickat egentligen. Vem sjutton sätter sig frivilligt på en galen tjur?
Samma grundprincip som bareback riding tidigare. Stanna på tjuren i åtta sekunder och ha rätt hållning.

Ungefär hälften hade som den här killen - hjälm.
Resten var... Well... Mer klassiska i sitt val av huvudbonad:

Hatt.
Jag undrar om det är som det var med hockeyspelare tidigare, att det tittas snett på de som har hjälm med galler för ansiktet och hela kittet? Eller om det är tvärt om, att det tittas lite snett på macho-killarna som sätter sig på tjuren med vanligt hatt på huvudet?
I vilket fall som helst så var det bara en som lyckades stanna kvar alla 8 sekunderna den här omgången, han var sist ut, hade cowboy-hatt och var regerande världsmästare. Kunde man ju ha gissat då...

Vi stannade inte kvar för att se allt igen i form av finalerna. Det kändes som det räckte med amerikansk "kultur" för stunden.

På vägen ut tog vi ett varv runt "The Fair" och tittade på skräp. För oj vad skräp det fanns att köpa. Allt från krimskrams till jacuzzis.
Eller varför inte träskulpturer till trädgården?

Hur får man ens med sig sådana saker hem? Fast det är klart, de kanske skickar dem med post...
Som alla vet måste man ju äta saker när man är på sådana här tillställningar, så vi passade på att äta det som just Puyallup Fair tydligen är känt för. Scones.

Ja, ni läste rätt. Scones. Vanliga scones med jordgubbssylt...
Tillverkade av en armé av pensionärskvinnor...

Var det goda scones då? Jodå, det får jag väl erkänna att det var. Säkert ett mindre tankfartyg med smör och grädde i dem för att de skulle bli så fluffiga och saftiga. Det får nog bli en mil på löpbandet ikväll. ;-P
Till detta var det en GIGANTISK lemonade...förlåt - saft heter det ju på svenska.

Och den skarpsynte ser att det här är taget inne på själva rodeon och att jag alltså inte är särskilt kronologisk i mitt återberättande här. Ah well. Vi åt och drack medan vi tittade på häst-och-tjur-sportandet, vi gick runt "the fair" efteråt.

På karnevalsområden i USA hittar man saker på pinne!

Oh yeah! Allt blir som bekant bättre på pinne, eller hur Kaj?

Det var min kultur-dag det. Har ni fått er någon ny kultur till livs där ni är?

Nu skall jag laga lite mat, som inte serveras på pinne, och sedan är det nog dags för den där löpträningen tror jag minsann.