Monday, October 15, 2012

Le Grand Chef de Seattle

Eller hur det nu skulle heta på Franska...

Jag måste bara få skryta lite. Eftersom det bara regnat hela dagen och jag inte hittat på något skoj alls idag så tänkte jag att jag kunde dela med mig av en riktigt skoj upplevelse från igår.

Det var söndag igår, dvs i förrgår när ni läser det här skulle jag tro, och på söndagar äter man enligt traditionen i det här landet brunch - breakfast-lunch. Well. Jag är inte så inne i den traditionen, särskilt inte som jag vaknar redan vid 7-8 på morgonen och inte alls känner för att vänta med min frukost till lunch... Men igår fick jag sug efter en klassisk brunch-rätt - Eggs Benedict.

För att göra Eggs Benedict så behöver man pochera ett ägg. Det har jag aldrig tidigare gjort i mitt liv.

Aha! Utmaning! *kavlar upp ärmarna och googlar lite*

Läste in mig på teorin om hur man gör det perfekt pocherade ägget. Och i fallet med Eggs Benedict så skall ju gulan vara varm men fortfarande rinnande nog så att den spiller ut ur ägget när man skär i det och saftar upp brödet. Mhm. Det är teorin det.

Så. Hur gick det då för mig?
Well. Jag gjorde bara ett pocherat ägg, och det blev så här:
Inte helt illa pinkat för att vara mitt första försöka va?

Den uppmärksamme ser att det inte riktigt är en Eggs Benedict där. Dels saknas Hollandais-såsen och så har jag lagt ett par strimlor ost ovanpå. Osten (en vällagrad schweizisk sak) är istället för Hollandaisen. Dessutom är det inte skinka utan kalkon. Men det är iaf en English Muffin som gömmer sig under kalkon-skivan.

Oh well. Att lyckas med formen på ägget var ju en sak. Men hur blev konsistensen på äggulan då?
Absolutely-freaking-perfect!
Varm (inte ljummen, utan verkligen varm) och alldeles rinnig!

Kände jag mig lite kaxig där jag satt med min version av Egg Benedicts med ett alldeles perfekt pocherat ägg? Jo, kanske lite. :-)

2 comments:

  1. Tur att jag inte gillar rinnande äggula för jag skull nog inte klara av det du gjorde. Snyggt!

    ReplyDelete