Söndagspromenad

Solen sken så fint redan när jag klev upp i morse att jag bara var tvungen att ge mig ut och promenera lite på stan.

En bit ned längs gatan blev jag påmind om utställningen "The Art of Video Games" som pågår just nu på EMP (Experience Music Project). Well. Det är ju söndag, så även om solen skiner så är det ju dagen då man alltid har en ursäkt att besöka museum... Och det tar ju sin halvtimme att promenera dit också så helt utan solskenspromenerande blev jag ju inte.

Oj oj oj. Nostalgi i kubik!

Kommer ni ihåg när det här var höjden av spelupplevelse, när det här var så coolt att man knappt trodde sina ögon, när det här var höjden av grafik som kunde upplevas hemma på sin egen TV?

Well. Jag gör det i alla fall. Det där är Zaxxon på en ColecoVision. Det ni - SÅ gammal är jag!

Det riktigt roliga med den där utställningen var att jag spelat spel på precis varenda plattform som de hade uppställd i rummet, och även de flesta spel de hade listade också. Aj aj aj vad timmar jag "slösat bort" på dessa datorspel. ;-)

Naturligtvis tog de med en 8-bitars dator mitt bland alla konsoler, för just den här lilla prylen är ju en ikon i så väl dator- som spel-världen:

Jag minns att jag försökte och försökte och försökte spara ihop pengar till den här maskinen i femte klass, men suget av att ha en dator var större än tålamodet att vänta och samla ihop den (för mig) enorma summan som en Commodore 64 gick på. Istället landade jag på ungefär halva den summan (efter att mor&far snällt matchat min summa - världens bästa föräldrar helt enkelt!) och skaffade mig en MSX Spectravideo 728. Min ena kusin hade en MSX han också, så vi kunde utbyta program- och spel-tips med varandra och med tiden hittade jag fler som liksom jag snubblat in i MSX-världen. Över åren kom jag att "älska" min lilla MSX, även om jag då och då lånade polarnas C64 också.

Ovanför denna ikon (C64) såg jag det här underbara citatet på väggen:

"Programmering är som poesi". Så sant, så sant.

Det tog ju inte så lång stund att traska runt i det där rummet, och dessutom var det fullsatt framför dokumentären som visades i ena hörnet, så jag traskade ut igen och vidare till en annan utställning.

Det första man möttes av var denna lilla varningsskylt:

Vad det var för utställning där bakom? Något skräckinjagande. ;-)
Det här:

En utställning om skräckfilmens historia och vad det är som lockar med att bli skrämd.

Mmmm. Skojsigt ju. En hel del av filmerna har jag sett under mina år. Av de hundra filmer som listades som "to see before you die" kom jag fram till att jag sett drygt hälften - så jag har några kvar att avverka...

Är det någon som smyger upp bakom mig? Jag är inte helt säker, kan ni kolla åt mig?

Ja, den där lilla krabaten (den i bakgrunden, inte den i förgrunden!) är ju ganska känd. Många tänker nog "Är inte det science fiction?" när man nämner Alien, men nog är det en skräckfilm alltid - den råkar bara utspelas i yttre rymden...

...och ja, jag har alltså en massa hår på skalpen just nu. Det är för att jag varit lite lat under februari. Jag klurar på om jag skall låta det växa ut till något som går att göra en frisyr av, eller om det skall få åka bort igen innan intervjun hos Microsoft i slutet på veckan. En sak är i alla fall säker - jag börjar bli ordentligt gråhårig...

Anyways. Tillbaka till mitt besök på EMP.

Som om det inte räckte med dessa två utställningarna så passade jag på att smita in på nästa avdelning fylld med nörderier...

Japp. Det där är Captain Kirk's stol från Star Trek och det är en hel hög av Tribbles runtomkring den. :-)
Icons of Science Fiction heter utställningen och den var fylld av skojsiga props från allehanda filmer och så en hel del litteratur förstås. Aaaah. Ytterligare en del av mitt liv som det spenderats åtskilliga timmar åt.

Och i vår öppnar en ny utställning som handlar om Fantasy, det är nästan så det är "sista pusselbiten". ;-)

Det var större delen av min söndag det.