Swoooooosh!

Oj vad veckan flög snabbt förbi...

Och oj vad jag har pratat mycket den här veckan... Igen...

Det där med att söka sig nya utmaningar tar på strupen. Man får prata, prata, prata, prata. Om vad man gjort, om hur man gjort det man gjort, om vad man lärt sig av det man gjort, om vad man är mest stolt över av det man gjort, om vad man vill göra, om hur man vill göra det man vill göra, om vad man skulle vilja göra om man kunde göra vad som helst, om vad som lockar med att göra det man vill göra hos den man pratar med, ... Om nästan allt.

Och så får man upprepa det för örton personer. Samma saker om och om igen, i stort sett. Visst. Det kommer en del nya prylar här och där, men mest är det samma saker som "ältas" om och om igen. Det blir ju så när många personer skall få en bild av en person utan att få bilden samtidigt som alla andra.

Jag har ju inte skrivit något alls här om hela den här prylen med att jag "letar nya utmaningar". Jag hade inte heller tänkt att skriva så mycket om det förrän det "blivit något av det". Men jag känner att det kanske är dags för en liten statusuppdatering i alla fall.

Det här med att intervjuas för en tjänst är lite annorlunda här i USA än vad jag varit van vid från Sverige. Det är mycket, mycket omständligare. Ungefär så här går varje "runda" till för en potentiell tjänst:

1. Först pratar man lite med en rekryterare som "känner en på pulsen" och ser om CV mappar mot tjänsten och om man verkar intresserad/passionerad nog.
2. Sedan får man en en-timmes intervju över telefon med antingen den anställande chefen eller någon som han valt ut som "screener". Detta är för att se om man har "basen" som teamet behöver och om man verkar ha "rätt" personlighet.
3. Om intervjun gick bra så får man prata med en till person över telefon. Oftast en "parallell" chef, någon vars omdöme den anställande litar på, som en slags verifiering av magkänslan från steg 2. Detta steg kan eventuellt hoppas över om man fick prata med "rätt" person redan i steg 2.
4. Om telefonintervjuerna gick bra så får man komma och hälsa på i företagets lokaler för en "on site" ("på plats"?) intervjurunda. Den består av 4-7 personer lite beroende på tjänst, företag och hur bra din intervju går. Varje person får 45min till en timme med dig och varje person har "fria tyglar" att intervjua dig så som han/hon tycker känns bäst. Dvs en person kan fråga om vad du gjort och hur du gjort det, medan en annan kan be dig lösa kluriga problem och en tredje helt och hållet fokuserar på personlighet och drivkraft...

Så, jag har till dags dato tagit mig igenom tre sådana intervju-cykler. En av dem väntar jag fortfarande på svar från, de andra två har tyvärr inte lett till något jobberbjudande men båda har lett till "vi tycker att du är en otroligt intressant kandidat och en stark PM med en imponerande bakgrund, kan du kanske prata med avdelning XYZ också?". Dvs inget jobb i just det teamet, men kanske hos nästa --> Iväg på fler rundor av prata, prata, prata...

Anyways, en av dessa "on site" intervjuer var i fredags då jag hade en riktigt intressant och bra runda hos Microsoft. Jag pratade med ett team som pysslar med ett "otroligt hemligt projekt". Hysch-hysch var bara förnamnet med andra ord.

Tyvärr ledde den rundan inte till ett jobb, och det är ju alltid tungt att få ett "tack, men nej tack" även om det kommer med ett stort lass av positiv feedback.

För ja, feedbacken jag fick var mycket positiv och den anställande chefen ville hemskt gärna återkomma när projektet hade kommit in i en mer "mogen" fas framåt slutet av sommaren. "You are a definitely a good fit for Microsoft, but not a perfect fit for where the project currently is". För det var där skon inte riktigt passade - de ansåg att jag inte hade tillräckligt med "inkubationsprojekt-erfarenhet". Och ja, visst, det kan nog vara så. Jag förstår om de inte "vågar ta chansen" med mig om det är så att de har andra kandidater som är starkare på just den punkten. Men samtidigt lite trist, för jag tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb där redan nu.

Nåväl. Världen går ju inte under av att det inte blev något med det teamet. Det är ett par spår till öppna med andra team inom Microsoft och jag hoppas att något av dem leder till något mer... Sedan har jag fler "steg 4"-sessioner på gång med andra företag, och ett par "steg 2", så förr eller senare hittar jag nog något som blir till något bra.

Men Microsoft är mitt "drömföretag" och efter att ha varit där och pratat mer med personer med "samma karriär" som jag så är jag än mer övertygad om att Microsoft är rätt ställe för mig.

Nu sitter jag här på söndagskvällen och väntar på att middagen skall laga sig färdigt i ugnen (Varför har jag inte lagat mer mat i ugn för? Den sköter sig ju nästan helt självt när man väl lastat in den. Fantastiskt smidigt!), och medan den gör det så läser jag på lite om nästa eventuella arbetsgivare. Imorgon är det dags för ytterligare en femtimmars-intervju. Lite honung i kvälls-teet kanske så halsen är len inför allt pratande?..