Vi går och går och går...

Det är STORA hus i den här sta'n. Så man får gå långt och länge för att komma mellan dem.

Målet med dagen var som sagt att ta mig till den svenska ambassaden och förnya mitt pass. Min besökstid var inte förrän vid två på eftermiddagen så jag tänkte att jag skulle jobba på förmiddagen, ta lunch och sedan traska iväg.

Nu blev det lite ändring iden planen eftersom jag inte hade så mycket mail att gå igenom och presentationen är i stort sett färdig så det skall bara övas lite på att framföra den. Det senare känns som jag kan göra bättre vid annat tillfälle, gärna med "publik" i form av någon som kan ge feedback. Så, lite förmiddagsturistande hanns det med...

Rakt ned för gatan där jag bor hittade jag det här lilla plejset.

Tyvärr hade jag ju glömt att ringa Obama i förväg så jag fick inte komma in. ;-)
Det är mindre än det ser ut på film...eller nåt. Har för mig att jag sa samma sak om Buckingham Palace första gången jag såg det också...

Runt det där lilla vita huset finns det en bunt andra byggnader, lite parker och en del statyer också. Jag har inte järnkoll på vilka som är för vad och varför, men de fyller säkert någon funktion och har någon historisk relevans. Här är ett par bilder från min tur runt kåken.

Traskade sedan vidare ned mot "National Mall" där i stort sett alla andra sevärdheter i stan ligger.

Till exempel den här lilla stenhögen:

Ursäkta den konstiga minen, men det blåste, var kallt och var ett skumt ljus - bländande utan att solen riktigt var framme. Nåja. Den är inte så liten faktiskt, nästan 170m hög är den. Man fick lite ont i nacken när man tittade på den på nära håll. Fram till den fick man dock inte komma, det var byggarbeten på gång. Så då var det ju bara att traska vidare då...

 Lång gång. Lååång gång. Gå, gå, gå... Så kom man fram till detta:

Till åminnelse av andra världskriget. Mycket krigsmonument även i den här delen av världen alltså...

Efter det monumentet skall det finnas en välkänd bassäng som man kan titta ut över från Lincoln Memorial och få en fin spegelbild av världen i. Well... Det var naturligtvis byggarbeten på gång även där. Så det såg mest ut så här när jag traskade bredvid den mot Lincoln Memorial:

Den uppmärksamme noterar kanske att det är ett mörkt streck där på mitten. Well...

Lite spegelbild blev det, men inte alls så maffigt som jag gått och hoppats på få se...

Så då var jag vid Lincoln då. Den där snubben i skägg som sitter på en tron och ser bister ut. Check!

Notera att de faktiskt skriver "tempel" där. Dvs det är en plats att tillbe Lincoln? Ehm. Känns lite udda för att vara ett land som är så uttalat kristet. Hur var det nu med "inga andra gudar jämte..."? Ah well, det menade säkert inte så...

Jag upptäckte att man kunde promenera runt templet. Det var jag i stort sett ensam om att göra. Jag stötte bara på en till flanör på mitt varv runt byggnaden. Det var en helt ok utsikt även åt andra håll från den byggnaden, och så fick man en rätt fin obelisk-bild till också.

Tog mig sedan ned för trapporna igen och spankulerade förbi ytterligare ett minnesmärke för stupade i strid. Den "svarta väggen" med alla namn på. Det var trångt med folk och smal väg att gå på, så det blev väl lite "passera för sakens skull" över den platsen...

När jag passerat där tittade jag på klockan och konstaterade att det nog var dags att traska iväg till en plats där det kunde tänkas finnas lite lunch. På vägen hittade jag den här snubben... Himla trevlig prick, fast han sa inte så mycket. ;-)

Lunchen blev en överraskning.
I min jakt på ställen att äta så passerade jag flertalet "kända kedjor" men kände inte att det var vad jag ville ha. Så såg jag det här stället:

Ett thai-ställe som mest såg ut som ett litet hål i väggen. Där blir säkert bra, tänkte jag och klev in. Hoppsan... Det var lite större på insidan, men inte mycket. Kanske plats för 40 pers totalt. Jag kom i preciiiis rätt tid, för bara några minuter efter att jag satt mig ner så blev det knökfullt och när jag lämnade stället ringlade det kö ut genom dörren.

Ja. Det var gott... En lite gömd juvel alltså, sådant där som guide-böckerna inte skriver om men som "locals" känner till. Disco. Tack för den, slumpen.

Efter att ha blivit mätt och belåten tog jag en kaffe på ett Starbucks, hittade inga andra bra kaffeställen i närheten så det fick duga. Sedan var det ju bara att traska iväg till ambassaden då...

Nästan lite väl svenskt va? "Nordic design" eller nåt. Det var fint som flis kan jag säga. Och inte var det sämre inomhus. Men furu? Runt glasdörrar? Seriously... Nåja, man kan ju inte lyckas överallt och det ropar säkert "Sverige!" för alla som inte är svenskar... Fin utsikt var det också, men den glömde jag att ta bild på. :-)
Efter att ha suttit och väntat och pratat lite strunt med en annan besökare (svenska som också skulle förnya pass) så fick jag ta mitt kort, scanna mina fingrar, skriva min namnteckning (som inte alls blev bra) och betala för det hela, sedan var det bara att traska iväg igen. Passet kommer till Seattle där jag får hämta ut det på konsulatet.

Iväg på raska fötter bar det igen. Inte riktigt samma väg dock. Jag passade på att stanna vid det här stället och ta en bild mest bara för att det var skoj och sådant som säkert inte många andra turister gör:

Ja, de som passerade tittade lite konstigt på mig när jag stod där och försökte få till den där selfie'n... IMF juh! Jaja.

Några som inte är kända för sin humor är ju FBI. Och det märks. Till och med byggnaden är humorlös:

 För att inte tala om IRS (motsvarigheten till Skatteverket):

Inget av ställena var öppna för allmänheten, så man fick inte se om det var lika humorlöst på insidan. Hade varit skoj att traska in på FBI iaf tycker jag, hade velat fråga efter agent Cooper, eller Scully och Mulder. ;-)

Här någonstans tyckte mina ben och mitt huvud att det nog var dags att traska tillbaka till hotellet för lite fotfila. Dessutom hade min telefon pipt MASSOR om nya mail så det var nog dags att jobba lite också.

Passerad dock något på vägen hem som jag var tvungen att fotografera.

Nu tänker ni säkert "en varför i hela friden har han tagit ett foto på H&M för?" och det tycker man ju med all rätta. H&M är ju inget att fotografera. Men titta i det övre fönstret i mitten. Till höger i det fönstret. Den svarta tröjan. Trycket.
Titta ni, så väntar jag lite...

Färdiga? Mhm. Vad stod det där? Ramones. Ja. Ramones.
Vadf*n? Sedan när blev H&M punk? Och sedan när sålde de kvarvarande av Ramones ut så mycket att de låter sitt märke saluföras på H&M?

Det går utför med världen...

När jag kom tillbaka till hotellet så stod det en fåtölj i korridoren utanför mitt rum:

Någon som tyckte det var trångt på deras rum? Eller någon som beställt en extra?

Nu dags att fixa det sista med jobbprylarna för att sedan ge mig ut och hitta lite mat. Får se hur det går på en fredag i den här stan, utan bokat bord någonstans... Ah well, om allt jag tipsats om är fullt får jag väl ta en McD då... ;-)