Bröllop - punjab style.

Igår var det dags för första "ordentliga" cermonin.

Upp vid 06 för att hinna få lite frukost innan allt bestyr satte igång. Efter att ha ålat in mig i en preciiiiiis rätt storlek "undertröja" (långärmad och räcker ner till mitt på låret), dragit på mig byxor som skall "knöla sig" nere vid anklarna, klivit i skor, hängt på mig en tjock, tung, tight "rock", slängt ett stycke sammet över axeln och dragit på mig en turban så var jag allt annat än rörlig och sval. Ouff. Trots AC på rummet var det lite svettigt.

Efter att ha hängt på mig allt själv så traskade jag över till brudgummens rum och hjälpte honom svida upp. Samma kommentar där - ouff kokis.

Vi hade 15 minuter till godo från utsatt schema när vi anlände hotell-lobbyn... Men som vanligt med indiska event så börjar ju ingenting i tid. :)
Så vi fick vänta... Och vänta... Och...

Och medan vi väntade så ville precis alla i hela världen ta kort med oss. Så väl indier som turister från andra länder ville ta kort med oss. Förstår inte varför, ser ju ut som vilka snubbar på stan som helst ju!

När väl alla andra i vårt sällskap kommit ner så lämnade jag över min kamera till ett par av Remys polare - jag insåg att jag inte skulle ha möjlighet att ta kort själv idag, för mycket stök att stå i och vara med i...

Anyways. Klockan tickade vidare och till slut fick våra chaufförer "Go" order från brudens far och vi for iväg.

Dagen börjar med att familjerna möter varandra. Mamma träffar mamma, pappa träffar pappa, syskon träffar syskon, osv tills alla hälsats välkomna in i den nya familjen.

En präst ledde denna cermoni och det pratades mycket på språk jag inte förstår det minsta av, men det var ju bara att lyssna efter sitt namn och stiga fram när det väl sades så flöt det mesta på efter det. :)

De enda som så här dags fortfarande inte mötts är brud och brudgum.

Brudgumens släkt lotsades sedan in i trädgården och alla satta sig ner och det började serveras en andra frukost. Allt medan ett par musikanter spelade väldigt pipig musik i örat på oss. :-D Om ni sett filmer med "ormtjusare" som spelar blåsintrsument så vet ni hurdan musik det var. Så här dags på morgonen var det kanske inte mitt förstahandsval om jag fått välja själv, men nu är det tradition och då är det ju bara att gilla läget.

Och preciiiiis när vi fått in vårt te och våra gurk-mackor så kom bruden...

Och brud och brudgum fick så mötas och byta blomband med varandra.
Bruden började och hängde lätt på blomsterbandet. För vad kan väl vara svårt med det?

Well... När det var brudgumens tur så vips var hennes kusiner där och lyfte upp henne högt i luften så brudgumen hade lite svårt att nå, och när han näääästan lyckades så lutade sig bruden bakåt för att göra det än lite svårare att nå.

Till slut lyckades han i alla fall placera blommorna runt hennes hals och alla skrattade gott och applåderade hans framgång.

Det här är ett genomgående tema i punjab-bröllop - det skall jävlas lite med brudgummen hela tiden, han får liksom kämpa för sin brud. :)

Så skulle alla naturligtvis fotograferas med bruden och brudgumen

Sedan fick de en stund att sätta sig i hyfsad lugn och ro för att äta lite frukost tillsammans innan det var dags att stuva in sig i bilar och ta sig till ett tempel för den officiella bröllops-cermonin. I det här fallet ett Sikh-bröllop.

Det lite lustiga för en västerlänning här är att tempel inte går att "stänga av" för cermonier. Dvs mitt i bröllopet så kommer det andra personer och traskar fram till altaret och knäböjer och ber. :) Lite stökigt om man inte har koll på allt som sägs kan jag väl medge, men det verakde gå bra i alla fall.

Större delen av timmen efter att vi anlät tillbringades så här:

Sittandes i skräddarställning och försöka att inte tänka på hur lustigt det skulle bli att ställa sig upp då ett av benen somnat från knät och nedåt...

Det gick hyfsat bra när det väl var dags, haltade bara genom templet men var återställd när vi väl kom ut.

Och när vi kom ut var det dags för problem nummer två för brudgummen...
Eftersom det var ett tempel så var vi tvungna att ta av oss skorna och lämna in dem i förvaring medan cermonin hölls. Vanligtvis är det här ju inga problem, man får en liten token för facket ens skort hamnat i och när man lämnar tillbaka denna token så får man tillbaka sina skor.

Så inte nu... För nu hade brudens polare stulit skorna för oss... Dags för förhandling om att köpa tillbaka dem.

Aj aj, de var väldigt hårda i sina förhandlingar. Till slut landade vi på 11000 rupees för båda paren skor. Det motsvarar ungefär 1400kr. Inte det billigaste paret skor jag köpt direkt. :)
Nåja, det är all in good fun.

När vi så väl fått tillbaka våra skor var det dags att åka tillbaka till brudens hem för lite skålande i te och lunch. Och efter att lunchen var avslutad var det dags för brudens familj att vinka av sin dotter. Tårar och kramar en masse. Och bilen som brudparet stuvats in i puttades med handkraft ut från parkeringen som en sista "push" ut från det gamla livet och in i det nya.

Efter detta fanns det dags för lite paus. Duscha efter en dag i solen i varma kläder, vila lite på hotellrummet och sedan svida om för kvällens mottagning. Dags för smoking alltså!

Vi tog inte med kameran till den här delen av tillställningen. Jag tror vi alla var lite trötta i kamerafingret helt enkelt. Tog ett par kort med mobilen, men de flesta blev inte så bra. Här är i alla fall något från "officiersklubben" där vi spenderade kvällen:

Det var åter igen en massa mat... Ja mamma, jag äter verkligen ordentligt här, det går ingen nöd på mig och jag tynar inte bort. :)

Vi var tillbaka på hotellet vid strax innan midnatt. Lång men rolig dag och det var rätt skönt att glida ur smokingen och lägga sig under täcket. En hel del för hjärnan att ta in. Så mycket färg, skratt, leenden, värme och nya intryck att smälta...