Så blev man äldre igen...

I år kom november snabbare än andra år käns det som.

...somliga säger i och för sig att tiden går fortare med åldern, så det är nog det som märks då.

Födelsedagen började som vanligt, med paket-öppning, kaffe och kanelbulle.

Ja. EN kanelbulle... Men det går ju inte att baka bara en...

Så kollegorna blev glada. :)
Nej, jag tog inte "bara en till" senare på dagen. En kanelbulle var vad jag ville ha, och en kanelbulle blev vad jag hade.

Det var många paket i olika storlekar i år. Det var dock ett tema genom dem...nästan. :)
Tror syrran skvallrat om saker som jag kanske inte har, eller som är dags att byta, som jag antingen inte tänkt på själv eller är sådana där saker som man liksom inte får ändan ur vagnen för.

Disco-ankorna var ju för söta. Fast jag badar ju inte badkar här hemma, det är inte djupt nog att sitta i känner jag. Men som sagt, söta var det ju. Tack så mycket för allt. :)

Ja det var ju en tisdag, så det var vanlig vardag. Jobb, jobb, jobb. Men jag smet ut lite tidigare än vanligt i alla fall, så jag hann hem och byta om och fixa lite innan kvällens middag. Tidig middag, för vi är ju så gamla nu. ;-)

Bokat bord på en japansk restaurang i stan som jag verkligen älskar. Adana. Det är "klassisk" japansk mat, fast till-lyxad (det där ordet gick inte att skriva ihop för då kunde det ju lika gärna läsas som "till-yxad" och det är ju raka motsatsen det - det där med särskrivning är inte helt fel alltid. ;-P ). Och eftersom det var "mitt i veckan" och tidigt på kvällen så var det inte så många sällskap i restaurangen, vilket gjorde att en av "line cooks" serverade oss. Snacka om att göra hela upplevelsen till något lite extra. Inte bara fick vi fantastisk mat, vi fick storyn bakom varje rätt, var ingredienserna kom från, hur saker tillagats - passion! Wow... Vilken start på kvällen!

Här är ett smakprov på rätterna:

Mätta blev vi...

Men ingen födelsedagsmiddag utan lite presenter. ;-)
Min syster hade ju varit rolig...inte genom presenter själv, men genom att ha viskat till Shalini om "ge honom Toblerone så berättar han nog en rolig historia". Så...

 ...en bunt Toblerone blev det.
Och för den som inte minns "The Gigant Toblerone of 2005" så kan ni ta en kik här, här och här...

Remy och Pooja var ju roliga de med, fast på mer "gammal dammig hipster"-sätt.

Gammal musik i gammalt format...fast nytryckt. Antar att jag måste bygga någon slags lagringsplats åt all vinyl igen nu...

Efter att ha stannat till vid "köksluckan" och pratat lite med "huvudkocken"/ägaren (Mr Shota-san) och tackat så mycket för den fantastiska middagen så styrde vi stegen mot Canon.

Canon är min absoluta favoritbar på denna planet (jag skulle ha sagt High Five i Tokyo som absoluta favorit, men den finns inte längre...) - underbara cocktails, både smak och deras kreativa sätt att presentera dem, och så i stort sett varenda whisky, burbon och rya som finns att finna i denna värld. Dessutom i en underbar, intim, miljö.

Jag håller på att "gå igenom" både deras drink-meny och listan över japanska whiskys, så det fick bli en "Elementary" som drink:

 Svårt att se i mörkret kanske, men den är "inspirerad av Sherlok Holmes" och serveras alltså i ett glas formad som en pipa. Där pipskaftet fungerar som sugrör... Och med flytande kväve i som kylare och så att det blir lite "rök" ur pipan i början.

Efter att ha smuttat på den ett bra tag blev det en whisky.
Fortsatte på temat som middagen satt - japanskt. Canon har en otrolig lista av en japansk tillverakre som inte längre finns i produktion - Karuizawa.

Jag tar mig sakta igenom deras lista, ety det är verkligen whisky men dricker "en gång om året". Den är fantastisk, men eftersom tillverkaren inte längre finns, och de då de fanns gjorde förhållandevis små partier, så är prislappen därefter...

I år blev det en "Karuizawa 2000 for Isetan 12 yr balanced sherry #7590".

Efter att den var avjuten så var det dags att traska hem... Födelsedagsfirande mitt i veckan blir inte långrandigt, och dessutom hade jag ett träningspass morgonen efter.

...som jag var lite trött till trots allt. Men tror ni Janelle hade någon som helst förståelse eller minsta lilla medömkan över tröttheten? Nope. Inte det minsta - på't bara. Kör hårt som vanligt! Eller kanske till och med lite extra hårt - "First day of 43! Push it Roberth! Come on, this sets the tone of the year!". Mnööörghel... Men jag gillar't ju egentligen, behöver lite spark i baken ibland. :)