Nytt år

2018 anlände, som nya år brukar nu för tiden, utan särskilt mycket baluns.

Men ett par dagar senare så!
Uj, uj, uj... Varför har jag inte tagit mig i kragen och besökt Ekstedt tidigare?

Ett par goda vänner från Seattle var på besök i stan, och eftersom vi tidigare under året alla sett samma mat-program så hade vi sett till att boka bord på Ekstedt som del av deras Stockholmsbesök. Och ja, det var minst lika bra som det verkade av programmet. Oh my...


Det lite speciella med stället är att de bara använder vedeldad ugn/spis/grill för all sin matlagning, och ser till att göra rökningen en del av rätterna. Olika trädslag, barr, etc för att ge olika nyanser i rätterna.

Vi satte oss, fick in varsitt glas champagne, och lät sedan kockarna och serveringspersonalen guida oss genom middagen rätt efter rätt med matchat vin till. Mmm.

Förväntan var stor...

Det var fredag. Fredagar är fredagsmys. Tacos. Well... Inte tacos som vanligt kanske...

Torkat rådjurskött. På lite speciellt sätt. Med rökt grädde och löjrom.

Den här rätten var något alldeles otroligt! Så simpelt som purjolök. Men oj vilken purjolök! Det går inte att göra den rätta med ord. Att lök kunde smaka så gott är otroligt...

Och här kom något som jag uppskattar, men som min syster och Remy båda rynkade på näsan lite åt. Ostron. Men inte vilka ostron som helst. Det var rökta med äppelträ och de små kulorna som syns ovanpå dem är äpple det med. En riktigt trevlig smakkombination.

Så hur gick det då för Remy och syster? Well. De åt det. Och de spottade inte i koppen. Så jag antar att det betyder att de nu tycker om ostron alltså. ;-D

Efter ostronen serverades det bäckröding. Enrisbakad med trattkantareller och brysselkål.

Kötträtten blev anka, gjord över björkved - så den var riktigt var. ;-)

Det hela avslutades med en mandelkaka som var nästan som en tosca-kaka, serverad med päron och glass. Mumsigt.

Då syster inte kunde äta mandel så hade hennes kaka ersatts med en lite fancy sockerkaka, typ. Det verkade gå ner det också. :)

Till notan fick vi in ett par "donuts" som inte var som någon munk jag någonsin ätit. Inte bara för att de inte hade formen av en munk, utan för att de inte heller var flottiga. De var väldigt goda.

Även de innehöll mandel, så det blev glass till vår allergiker.

Någonstans i mitten av måltiden fick vi restaurangens egenbakade surdegsbröd också. Gjord på samma kultur som de hade när de öppnade 2011. Det är lite disco att hålla en surdegsbas levande så länge. Och ja, brödet var gott det också.

Vilken kväll! Det där gör jag gärna om. Och ja, det visade sig att de ju hade en stjärna i Michelin guiden också. Hoppsan. Det visste jag inte när vi bokade, och inte flashar de med det på sina hemsidor eller i lokalen heller. Svensk anspråkslöshet antar jag...

Nu är jag tillbaka hemma i USA sedan en vecka. Det blir inte Michelin-stjärnig mat här inte. Tillbaka till att försöka äta rätt och lite mindre än vanligt. Snart dags för berg att klättra upp på, och senare i år skall jag göra knäppstare-saker. Men mer om det senare, nu skall jag göra "gear check" för packningen inför klättringen så jag vet om det är något som behöver investeras i de närmsta veckorna.

Gott nytt år på er alla!