Day by day

Nu snurrar vardagen på som vanligt igen. Känns lite som att vara inne i en transportsträcka - dagarna går men "inget särskilt" händer.

Snubblade in på en hippie-festival i lördags. Eller, ptja, hippe och hippe vet i sjutton. Men "folk life festival" ringer allt lite hippie i mina öron. :-)

Soligt och varmt var det i alla fall så jag satte mig på en av gräsmattorna och läste en bok med lite lagom flummig musik i bakgrunden. Jag kunde dock inte för allt smör i Småland sitta kvar och läsa min bok när scenen fylldes med 30-40 mellanstadieelever som sjöng aningen off-key och vars hanterande av instrument får Monty Pythons The Mouse Organ att framstå som ett under av välljud... Nej, då lyfte jag på min lata rumpa och spankulerade vidare genom festivalområdet.
Som på alla festivaler fanns det naturligtvis mat också (jag köpte dock ingen, hade ätit strax innan jag traskade ner på stan). 4711 sorters mat från världens alla hörn. Men det som fångade mitt öga framför alla andra saker var detta:

Friterade "peanut butter and jelly". Friterade! Gah! Vad sjutton är det för fel på amerikanerna egentligen? Inte nog med att denna styggelse existerar - det var KÖ till den också!

Jag flydde området och promenerade vidare genom ett soligt Seattle istället.

Andra nyheter: Jag har fått ordning på musiken i lägenheten. Ljud ur "stora" stereon. Jag behöver ställa i ordning lite mer med högtalarna och jag behöver dra nätverkskabeln lite snyggare utmed listen (samt "tejpa" den biten som går tvärs över golvet också så man inte snubblar på den) innan jag kan anse mig vara färdig med den biten, men det får vänta till en annan dag/kväll.

Och så här bra kan man lyckas få en parkering ibland:

Dörren där till vänster om bilen är dörren till trapphuset som ligger närmast min lägenhet. Kan det bli bättre? :-)