Så har man just avklarat sitt livs sämsta halvmara - 2:05:26.
Eller nej, inte riktigt den sämsta, det var hela ju 11 sekunder snabbare än vad jag gjorde Broloppet på 2010 med i stort sett noll träning innan.
Jag behöver nog inte säga att jag är på uruselt humör.
Dessutom har jag flera blåsor under fötterna, varav en är REJÄL. Jag kände dem krypa på någonstans vid 15km, vilket var si så där 4km efter att tårna domnat bort på båda fötterna...
Någonstans vid 4km fick jag gå en stund första gången. Resten av loppet gick på ren viljestyrka att inte bryta och efter 11km kom gång-passen tätare och tätare.
ALLT var fan fel med loppet i år.
Skorna kändes inte bra, fötterna domande, blåsorna kom, benen kändes hela tiden som om musklerna inte riktigt kunde jobba utan saknade energi och kändes "matta", munnen kändes hela tiden torr (trots att jag till och med släpade med mig en egen vattenflaska så jag skulle
kunna fylla på mellan vätskestationerna "i worst case"), andningen var hela tiden "stötig", pulsen kändes hela tiden lite för hög, så snart jag fick lite "skön" fart så var jag tvungen att veja för någon annan eller så sprang någon in i mig snett bakifrån, och hjärnan hittade aldrig något flyt i tankarna.
Fy fan.
Det här kändes som en helt meningslös sak att ha åkt till Sverige för. Tur att det inte bara var det här jag gjort/ska göra här...
Inte lätt att komma med några positiva ord efter att ha läst din blogg! Men jag vet vad det vill säga att ha blåsor under fötterna. Tycker det är strongt att du fortsatte efter ha känt den. Hoppas du hittade ett tillräckligt stort confortideplåster att ha på så du inte behöver hoppa fram.
ReplyDeleteÅt fanders med Göteborg, jag gillar inte den platsen i alla fall. Men jag var glad att du kom till mig en stund!!
ReplyDeleteJag är på lite bättre humör idag och har analyserat loppet för att förstå vad som gick fel. Bättre lycka nästa år - för ja, jag har anmält mig till 2013 också, kan ju inte bli sämre än i år. :-)
ReplyDeleteDu är en pärla!
ReplyDelete