Welcome home, sir!

Det var orden som mötte mig i "immigration" på Chicago O'hare när killen knappade in mitt Visa-nummer och såg att jag var bosatt i USA.

Sådana där små saker gör så stor skillnad. Jag har aldrig blivit välkomnad hem i en svensk passkontroll...

Anyways. Seattle välkomnar mig inte direkt med sin bästa sida, det regnar och bussen till jobbet i morse var fullsatt så jag fick stå. Ah well, så är det väl att komma hem antar jag - vardag.

Resan hem gick smidigt även om den strulade.
Först var det (naturligtvis?) SJ som strulade. Eller, egentligen var det nog inte SJs fel. Det var växelfel på Kastrup så vi fick inte ens stanna där. Istället fick vi åka in till Köpenhamn och byta till Öresundståg och åka tillbaka. Så jag blev en dryg timme sen till Kastrup - alltså hann jag inte njuta av att sitta i loungen på min business class biljett. Attans!

Nåja, det var gott nog att flyga med bekvämt säte. Och jag får säga att servicen i Business på SAS var bättre än Lufthansa, men Lufthansa har bekvämare säten när de är i "nedfällt" läge. Aldrig får något vara 100% bra. ;-)
Det är nog en av få flygningar som jag varit MÄTT på hela resan också. Attans vad mat det var... Det var på tok för tidigt på dagen också så jag kunde inte sova hela vägen, men jag fick mig ett par omgångar med sömn i min "full recline".

Så landade vi i Chicago och... Well. Där började det med att vi inte fick komma till en gate för det var för trångt. Oväder så delar av flygplatsen var stängd. När vi väl kommit av och jag trasslat mig genom immigration, security och allt sådant och hittat till min nya gate så börjar det med att vara 10min sent till boarding. Nåja, 10min är ju ingenting... Väl boardad och sitter på planet rullar vi så ut till startbanan bara för att få stå still ett tag till. "My guess is that it will take another 30-45min before we get a clear to start, there are around 20 planes infront of us". Jaha, godnatt då, sa jag och slog ihop ögonen och lyckades med något jag sällan gör i Economy-säten - jag somnade... Jag sov nästan hela vägen till Seattle (4 timmar). Av och till i alla fall. Jag vaknade då och då och hade ont i benen av tryck från sätet, men jag var rätt uvilad när jag väl landade i Seattle en dryg timme senare än planerat.

Seattle ja... Där skulle jag ju hitta min bil.
Jag mindes nästan var jag hade ställt bilen. Det tog bara 15min och tre felaktiga val av gång att hitta rätt, inte helt illa med tanke på att jag bara kom ihåg vilket våningsplan jag ställt mig på. Och ja, jag letade efter bilen genom att trycka på "låsknappen" på nyckeln så att bilen skulle pipa när jag var tillräckligt nära. :-)

Det var trevligt att vara i Sverige en stund, men det är skönt att vara hemma igen.

Nu är det jobb igen som vanligt. Antar att jetlagen kommer frammåt eftermiddagen även om jag faktiskt sov som vanligt och vaknade först vid 07 i morse.