Home sweet home

Upp vid 05 i morse. Ouff... Så kan det gå när man inte tänker på hur man bokar sin biljett utan mest snikar lite efter den billigaste resan. ;-)

Taxichaffisen som plockade upp mig untaför hotellet körde "Christian Science" radio i bilen. Jag försökte hålla god min, men jag tror att jag inte lyckades helt då den som ringt in började svamla om hur hon fått "...words direct from God! And the morning after I KNEW that I HAD to teach Christian Science! To save the world from eternal damnation!". Ehm... Jag tror mig vara en rätt så tolerant människa, var och en får ha sin egen tro och övertygelse (så länge de inte skadar andra med den eller tvingar på den på andra - between consenting adults och allt det där ni vet...), men ibland känner jag att jag mest vill krama om dessa människor och säga "Du behöver inte hitta på en gud för att någon skall tycka om dig". Fast det skulle säkert inte hjälpa.

Nåja. Det var en lite halvlustig start på dagen. Jag försökte ignorera radion, men han höjde volymen halvvägs till flygplatsen och jag kände inte att jag orkade ta en diskussion kring det hela så det fick skvala i bakgrunden.

Eftersom jag lämnade hotellet så tidigt så fanns det ingen frukost att tillgå, så det fick bli flygplans-lounge-frukost. Sockriga flingor, fet mjölk, bagels, söt juice och blaskigt kaffe...

Serverat i engångstalrik/glas och med plastbestick. Bättre frukostar har man ju haft i sitt liv, men mätt nog att stå mig tills jag landade i Seattle blev jag i alla fall, och kaffet lyckades jag ju hitta en porslinsmugg till...

Slumrade lite på flyget men sov inte ordentligt. Så nu när klockan är fyra på eftermiddagen börjar jag bli lite kvälls-seg...

Seattle hälsade mig i alla fall varmt välkommen hem. Solen skiner, kaffet är gott och magnoliorna har börjat blomma. Underbara magnolior!

Nehepp, om man skulle ta en promenad till i eftermiddagssolen medan den finns. Man vet ju aldrig när det är sol nästa gång här i Seattle. ;-)