San Diego Symphony Saturday

Så blev det kväll...

Med kvällen kom en fantastiskt god middag på en "seafood"-restaurang jag fått mig rekommenderad. Och ja, det var riktigt bra. Härlig atmosfär, bra kypare, och så fantastisk fisk och skaldjur. Mums!

Efter middagen blev det raska steg till Copley Symphony Hall för den konsert jag flugit ned för. Jag hann dit med lite tid kvar för lite mingel innan själva konserten.

Konserten i fråga var alltså Dave Mustaine på elgitarr tillsammans med San Diegos symfoniorkester. Fotoförbud rådde under själva framträdandet, men jag tog ett par före och efter.

Programmet för kvällen:

Går kanske inte att se så bra nej, jag avskyr verkligen den här mobilens kamera och kommer byta ut den så snart jag är tillbaka i Seatte igen - oanvändbar! - så jag transkiberar:
Öppning av symfoniorkestern med Hector Berlioz's Roman Carnival.
Sedan den ganska så kända Air av Johann Sebbe Bach, Mustaine på gitarr.
Fortsatt Mustaine på gitarr i Summer och Winter av Vivaldi.
Lite paus efter detta och så åter bara symfoniorkestern och ett par stycken av Dvorák - Symphony no 9 in E minor.

Som synes bara tre låtar med mr Mustaine. Kändes ju kanske lite kort... Mer om det senare.

Orkestern drällde in som en högstadieklass en vecka innan sommarlovet. En i taget och ganska okoordinerat om man inte har ett tränat öga antar jag.

Sedan blev det åka av...

Fingrarna på Mustaine nästan försvann i en suddig dimma under framförandet av Vivaldis Sommar. Imponerande! Allt med en "metal touch" naturligtvis. Det var alltså inte bara en elgitarr som framförde klassiskt stycke, nej det var dist och gnissel och råhet i det hela också. Fantastico!

Efter att orkestern levererat Dvorák så blev det "extranummer".
En del av orkestern gick ut och de som var kvar lirade... En Megadeth låt!
Sympony of Destruction. Wouha! Dvs helt klassiskt framförande, ingen Mustaine på den delen. Men oj vad skoj!
Så kom Mustaine in igen och några till orkestermedlemmar och så rev de av Wagners Ride of the Vakyries. Oj oj oj! Det var metal det! \m/

Ovationerna höll på att aldrig ta slut. Wow!

Och jag måste säga att jag nog aldrig varit med om så många hårdrockare samlade på en plats som varit tysta så länge. ;-D

Skoj att se dirigenten haja till och komma av sig när han kom in efter pausen. Applåder, visst det är ju vanligt, men när han skulle vända sig om och börja så ÖKADE applåderna och han nästan snubblade och vände sig mot publiken igen och såg genuint överraskad ut, bockade en vända till och började sedan konserten.

Well, that's metal heads for you. När de gillar saker så visar de det. :-)

Det här var helt klart värt resan ner.

Efter konserten trillade jag förbi en "speakeasy" och tog en drink i gott sällskap med lite jazz och blues i bakgrunden. Inget stök och skrän som resten av stan verkade vara ute för. En perfekt uppföljning på symfoni-framförandet.

Nu är det snart dags att packa sig ihop och åka hem igen. Det är molnigt så det känns inte så svårt att ta sig härifrån... ;-)