Vrooooooooooooooooooooom!

Nu har jag varit ute och cyklat. Och då menar jag inte att jag haft konstiga idéer, även om jag har det också, utan att jag faktiskt plockat ned cykeln från väggen, dammat av den, pumpat däcken och gett mig ut på en runda. Det ni! Det har jag ju inte gjort på säkert fyra år... :-)

Det finns en cykelväg som går hela vägen till Redmond, via lång omväg ovanför sundet. Jag tog mig inte riktigt hela vägen till Redmond, men nästan. Fem mil i ena riktningen sedan pausade jag med lite snacks.

Pärlan var precis lika fin att åka på nu som jag mindes det. SNABB är den. Uj uj uj vad man kan paddla på om man vill. Nedförsbacken från där jag bor gick det utan problem att komma upp i högre hastighet än det är tillåtet att köra på den vägen. Humdidum, men jag bromsade ned mig igen och tog det lugnt sista biten av backen. Det saknas dock en uppsättning låga växlar för de seattelitiska uppförsbackarna... *gnyff* Det är ju nackdelen med att bo på en kulle - sista biten hem är tung som bara den. Lite drygt 2km uppförsbacke som avslut på 100km cykling - inte det roligaste här i världen kanske. Men det är skönt när man väl kommit hem igen.

Vädret var helt ok. Första biten, där fram till mellandepån, var riktigt skön. Skugga men varmt. När jag vända åter började det dock regna lite. Inte så att man fick akta sig för vattenplaning, men tillräckligt för att störa sikten på glasögonen.

På väg ut mot Redmond blev jag omcyklad av en annan racer-cyklist, en som verkade lite mer seriös i sitt sportande (ni vet, rakade ben och hela balunsen), när han passerade tyckte han "wanna join for a while?" och ptja, jag hade ju inget bättre för mig. ;-)
Så vi drog varandra en kilometer itaget och sköt på rätt bra hastighet för att vara jag, vi låg och trampade runt 36-38km/h på planmark, det är ju inget jag gör vanligtvis. Skoj en stund, men efter 10km tyckte jag att det nog var nog för min del. Vi vinkade och han drog sakta iväg framför mig tills jag inte såg honom igen.

På väg hem så... Well. Ibland kan det vara bra att öva på att rycka ut skorna ur tramp-låsen lite mer kanske. Jag hann inte riktigt och olyckan blev ett faktum:

Jag tror mitt ego fick mer ont än min kropp. ;-)
Fånigt att trilla omkull i nästan ingen hastighet alls, allt bara för att man glömmer att rycka snett med foten. Nåja. Det var inte SÅ många som såg mig så jag behövde nog inte skämmas så mycket.

Jag tror det är lite som Kaj säger - ju fortare man kör desto mer odödlig är man, det är de låga hastigheterna som är farliga...

Nu är jag fantastiskt hungrig. Dags att duscha av sig det där röda och sedan skall jag nog hitta mat trots att klockan inte ens är fyra här...