Så var den halvmaran avklarad

Det var kallt. Men det regnade inte. Inte heller snöade det, som en del väderprognoser oroande nog hade hotat om...

Det var inte bara kallt, det var tokigt varmt också. För naturligtvis klädde jag mig ordentligt och då blir man ruskigt svettig. Men så snart jag lättade på dragkedjan till vind/regn-jackan så blev det så kallt att jag inte stod ut. Så det var bara att svettas som en tok och samtidigt bli kall om kinder och ansikte. Annorlunda...

Jag tror att banan hade varit riktigt vacker om det här loppet gick på sommaren istället. Nu var det bara regntunga skyar och grått, grått, grått...

Men hur gick det då?
Well. Låt mig börja med att visa banprofilen.

Den där dippen vid 7km är fel, GPS:en fick spel när jag kom ut ur tunneln som man sprang i en dryg kilometer, och spikarna där i början är inte heller korrekta GPS:en klarar inte mitt inne i stan bland skyskraporna så bra. Men ser ni den där puckeln vid strax efter 12km? Ser ni den? Titta noga på den och tänk er att ni kommer farandes mot den på era vid det laget lite lätt trötta ben. BOOOOM! Det är alltså ungefär 50m höjdskillnad på ett par hundra meter! Och sedan EN TILL(!) vid 14km efter att man äntligen fått lite nedförsbacke. Och sedan gick det upp/ner om vart annat men det kändes som det var sakta uppförs-lut hela vägen från den där puckeln och in till mål. Och så avslutar de med en uppförsbacke preciiiis innan man springer in på stadion. Det är fan ondska! Ren och skär ondska!

Mhm. Gissa vad som hände med min puls där vid puckeln? Ja, den sköt naturligtvis i taket och lade sig sedan och skumpade runt 180-sträcket resten av loppet. Så takten avtog där. Från att ha paddlat på i 12km/h första milen så sjönk jag ner och pendlade mellan 10 och 11km/h större delen av andra halvan.

Så nej, något nytt personligt rekord blev det inte. Jag landade in på 1:54:19. Men man får ju medalj ändå:

Det är backarna som tar kål på mig. Jag måste bli bättre på backar. Planmark så skuttar jag lätt iväg i 13-14km/h och tycker det känns fint och bra, men mista lilla motlut så tappar jag fart och benen skriker att de vill att jag trycker på "Über"-knappen på telefonen (taxi...) och ger upp. Fasen vet hur jag kommer åt det, men det är väl bara att springa mer i backar antar jag... Något skall jag ju ha att göra nästa år också.

Nu skall jag låta mina fötter vila i högläge medan jag läser ut en bok, sedan är det nog dags att börja tänka på lunch... Fördelen med tidigt lopp är att man är hemma igen långt innan det är matdags och jag sabbar inte aptiten lika mycket.