Paus mellan akterna

Idag tänkte jag skriva om high-camp och summit day, men istället tar jag en paus och berättar om efterdyningarna...

Jag fick hosta efter summit day. Det var så mycket damm och kyla, så jag tänkte att jag nog mest fått rethosta och att det går över när dammet hostats ut.

Well... Det gick inte riktigt över på en vecka då'rå'. Och när en torr, kraftig, irriterande, hosta inte gått över på en vecka så är det till och med så att jag går till en läkare.

Så det gjorde jag idag.

Först togs det tester:
Ingen feber (36.7°C), lite förhöjt blodtryck (men det har jag ju alltid), normal puls (60 sittandes i stolen), något lite lägre syresättning av blodet än optimalt (90%) men inget att gå i taket för.

Så då var det ju bara till att testa lungorna då.
Först utandningprov. Ni vet det där "ta djupt andetag, andas ut snabbt" i en tub som skickar iväg en mätsticka till en markering. "Du skall landa på i alla fall 500 så är det bra" sa läkaren, så jag tog ett djupt andetag och flåsade ut. 650.

Jahopp, det var ju bra värde så vad är det då som är fel.

Dags att lyssna på lungorna. Andas in, andas ut, andas in, andas ut, andas ... Höger vänster, uppe, nere, här och där.

"Jodu, din vänstra lunga låter inte alls ok. Men din högra låter alldeles utmärkt."

Vänsterlungeproblem alltså. Iväg till röntgen. Tur att vi har allt på ett och samma ställe, inte så mycket väntan då.

Första röntgen blev tydligen inte helt bra, så när vi skulle ta den andra omgången så var läkaren med i röntgensalen, det händer aldrig annars - alltid bara labbtekniker/sköterskor då. Det gjorde mig ju lite nervös - vad är så viktigt att få rätt nu att läkaren är med och kollar på plats!?!

Inget särskilt farligt alls visade det sig. Han ville bara vara extra säker på sin sak. Jodå, jag har fått en släng bronkit...i vänsterlungan.

Det var bara att packa ihop och åka hem från jobbet igen - läkarens order. Vila resten av veckan, och så äta doxycycline i tio dagar.

Ahupp. Det var ju en kort stund tillbaka från semester det... Lite trist är det ju, för jag känner mig inte sjuk eller matt alls, bara irriterad på hostandet. Men säger läkaren att jag skall vila så är det väl bäst att jag gör det. Så ingen träning den här veckan, och helst inte nästa heller. Attans.

Imorgon skall jag nog skriva färdig blogginläggen om klättringen då, för jag skall ju inte jobba...